Författare Ämne: Thailand - ur min synvinkel  (läst 339650 gånger)

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6831
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3495 skrivet: september 07, 2019, 07:40 »
Du är snäll du Fablo...
Jag hade aldrig "lånat" ut mina pengar till såna som redan förhalat en gång...
Men hoppas det löser sig så du inte står där med en "låda" full av skit sen...
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3496 skrivet: september 07, 2019, 12:28 »
En låda med skit tror jag inte längre... De har ju totalt nu betalat 46.300 kronor och det gör man nog inte för en låda skit.

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6831
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3497 skrivet: september 07, 2019, 14:52 »
En låda med skit tror jag inte längre... De har ju totalt nu betalat 46.300 kronor och det gör man nog inte för en låda skit.

legolas

Affektionsvärde ger ingenting på en auktion vet du väl..??
Värdet bestämmer inte ägaren eller du.. Det gör en köpare...  () ()

Men hoppas att det löser sig för dig gör jag...
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3498 skrivet: september 08, 2019, 01:08 »
Idag blir det tyvärr sent eller inte alls, jag får berätta senare, men 2 saker. jag var idiot med min dator igår, och idag nu tidigt så skall jag åka till Kongo-Kent och hälsa på. '

Så ursäkta så mycket,,, hoppas återkomma i eftermiddag om inget under händer...

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3499 skrivet: september 08, 2019, 03:22 »
Chaiyaphum MMMDCLXXXVII
8 september 2019
90,3 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,175  uppåt



Brännvin toppar listan över
världens alla mediciner..

Lördagen blev en skräckens dag. Jag gjorde en “återställning” av datorn. Jo helt enkelt därför att denne idiot till falang plötsligt upptäckte att tangentbordet slutade att fungera, och jag kunde inte för mitt liv fatta hur fixa detta. Hur jag än letade och försökte, så fann jag ingen lösning. Jag kunde inte skriva på mitt tangentbord som ju drives via bluetooth.

Så smart som man är så tänkte jag, Hmm om man går tillbaka i tiden på datorn, så kommer man ju till igår, när allt var frid och fröjd, och tangentbordet fungerade... Så jag pillade på datorn, hittade återställning, hittade inte direkt någon ställe där man kunde skriva in ett datum eller klockslag, men skitsamma jag klickade friskt på.

Och jag återställde fanskapet. Nu tappade jag alla mina appar, jag fick en lista lång som ett A4-ark, med liten maskinskriven text, med namn på appar som jag tappade, när jag så käckt återställde datorn. Och DET var ju bra att jag fick den listan, ty sedan när jag fattade omfånget av katastrofen, så insåg jag ju att detta underlättade för mig när jag vill ladda in dessa appar igen, jag kunde ju finna vad som saknas omedelbart...

MEN  Det satans tangentbordet fungerade inte alls...... fortfarande..... Så vad att göra, jo in till Håkan och böna honom om hjälp..... Han kom in, han fick en likör för att mjuka upp hjärnan. Han vände på tangentbordet, plockade ur batterierna, och sade att om jag hade nya hemma? Ja..  blev ju det snabba svaret.

Han satte in batterierna, och tangentbordet är som nytt igen. Men datorn är en katastrof. Vissa människor (jag) skall bara inte pilla på tekniska saker. Hade jag bara erkänt denna katastrof för Yongyut, så hade hon ju fattat varför jag låter henne vara tekniker här hemma, och jag hellre spelar gitarr och är lycklig...

Så nu tittade jag, jag hade dessutom tappat flera genvägar till goa grejor. Ja t.ex. Match of the day, en fantastisk sida där jag kunde titta på det programmet tidigt på söndag morgon efter lördagens engelska matcher. Nu hittar jag fasenimej icke det stället igen.... Och sedan försvann mina 2 program som gör att jag kan hantera min hemsida www.glegolo.com 

Dels en editor som heter Kompozer, och sedan en grej som heter något som jag inte vet eller ens fattar, men med den så publicerar jag på min hemsida.... Jag har försökt men jag hittar fasenimej inte var och hur jag skall kunna ladda ned detta igen i min dator. Jag har förhoppningar att min vän Martin S. skall återkomma till mig, och hjälpa mig som han gjort så många gånger innan..

Dagen idag blir kämpig, och om nu inte Martin kan hjälpa mig att blåsa liv i hemsidan igen, så får jag efter all denna tid lägga ned den, och det vore ju jäkla trist. I så fall så får jag framledes publicera mina alster på dels thaiforumet; Sawatdee.se... Och dels kanske inne på Facebook!!! Och helt enkelt strunta i www.glegolo.com.... Men det vore för jäkla trist. Vi får hoppas att det löser sig.. Forts. följer...

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3500 skrivet: september 09, 2019, 12:30 »
Chaiyaphum MMMDCLXXXVIII
9 september 2019
90,4 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,177 uppåt



Att vara en kritiker,
är lättare än att vara en författare!!

Jag är kanonglad idag, ty Martin S. hjälpte mig att återfå min hemsida www.glegolo.com igen efter den jäkla återställningen... Så nu skall vi vara på tapeten igen. Jag skriver inget mer idag, det är alldeles för sent på dagen nu den 9 september, så jag tycker vi kör igen imorgon istället med lite händelser, och underliga åsikter och yttringar...

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3501 skrivet: september 10, 2019, 03:10 »
Chaiyaphum MMMDCLXXXIX
10 september 2019
90,4 kilo - 90,2 kilo (25 km) 1 timme 36 minuter 
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,172  nedåt



Om en vis man blir arg,
så tryter hans visdom!!

Ja igår när ni läser detta, så var vi då åter till Khorat för läkarbesök. Jag, för sista besöket för mitt nyckelbens-brott, och Yongyut för sin nackskada. Ja vi har ju styvt 12 mil till Khorat, och det brukar ta med lite lugn och ro 1 timme 45 minuter ungefär. Så när vi sticker 07;tiden, så brukar vi ankomma Bangkok Hospitalet i Khorat mellan 09-09.30 på morgonkvisten..

Allt gick som det skulle, benet i axeln som ju var helt av, har ju vuxit ihop nästan helt nu, och det växer OK, ty jag dricker mitt upplösta Kalcium vareviga dag här hemma. Men fortfarande efter lite mer än 4 månader, så gör det ont i hela armen stundtals, även om det nu den sista veckan, verkar som det släpper lite lite grand.

Jag kan numera ligga på axeln och sova, i alla fall runt 20 minuter, innan jag vaknar av att det gör för jäkla ont, och jag får skifta axel att sova på.. Så det skall ni veta som INTE har brutit nyckelbenet, det är för jäkla segt tidsmässigt att få det att läka, och det kräver en jäkla massa träning för att "lea" upp axeln, så den inte fastnar för gott, och du inte kan lyfta den mer i ditt liv.

Mitt revbensbrott var fruktansvärt jobbigt, och som ni kom ihåg att jag skrev, så kunde jag inte ligga ned på nästan 3 veckor, så jäkla ont gjorde det. Jag satt ju och sov i min TV-fåtölj inne i arbetsrummet. Men det varade ju “bara” 3 veckor, och sedan var man helt frisk, men med nyckelbenet mer än 4 månader, och jag är mil ifrån att kunna klara en endaste armhävning.

Yongyut hade sin grej, och valet är ju hennes med operation, eller inte operation. Hon skyller först på att vi inte har pengarna (240.000 baht) att betala denna operation. När jag då berättar för henne att det är trams, och att vi visst har det, och kan betala operationen nu utan problem. Ja då fattar jag vad det egentligen handlar om. Hon är skiträdd för operationen faktiskt.

Sedan har jag himla svårt att få ett klart svar av henne, så jag kan värdera hur ont hon egentligen har. Jag börjar faktiskt undra. Ty varje gång jag frågar, så säger hon att det hela tiden inne i nacken liksom kliar och drar ihop sig så där irriterande. Men ont frågar jag igen, kanske inte så ont, men isch isch isch säger hon, och visar på att det liksom kliar.

Men va fan tänker jag. Har man bara kliande och irritation, så kanske 240.000 baht utan garanti på framgång, är ett högt pris att betala... Men jag har sagt till henne, Vi har stålarna och vill du operera så gör vi det, inget snack om saken. Fasen jag kan inte göra mer. Hade JAG varit henne, så hade jag redan sedan länge legat under kniven kan jag lova...

Jag försöker säga till henne att hon säkert har minst 30 år kvar att leva, och leva i 30 år med en röten nacke, som gör ont hela tiden, är ett värdelöst liv, så varför?? Men jag når inte fram. Dessa thailändare har en utsökt förmåga att så gott som aldrig “ta till sig” vad vi falanger än säger. De liksom lyssnar hellre på thai som ju vet och kan allting i denna värld.



Efter sjukhuset, så blev det promenad till shopping-mallen och McDonalds. Idag blev det ett jäkla shoppande där för nästan 700 baht... Det började med att jag ville handla till Håkan och hans plastdotter, varsin Big Mac & Co, och så köpte jag en likadan men ett set då... Så nu hade jag 3 stycken Big Mac & co,,,,

Sedan när jag satt där, så kom jag på att jag ville ju inte ha en Big Mac & co... Jag ville ju ha en triple-cheese-burgare, så jag fick stövla fram och handla en sådan. Satte mig och fick in grejorna. Jag satt och åt min triple cheese, när jag tittade på den och tyckte den var liten, fan där låg ju bara 2 ost och 2 hamburgare, fusk tyckte jag.

Gick fram igen till disken, och påpekade att jag ju ville ha en triple cheese, de ursäktade sig, det var unga töser förstås, och jag kände mig lite kass för jag fick dom att tappa nyllet, så jag sade “no ploblem, my fault”.... Men sade att jag vill beställa en triplecheese....

De log och så pekade tjejen på menyn, precis som hon gjorde när jag beställde double cheeseburgarn, som skulle vart en triple... N E J för helvete sade jag på svenska, inte en gång till... peka nu för fan inte på double, så pekade jag på menyn på triple...

Ahaaa sade hennes 2 kollegor, och då fick jag sedan rätt burgare.... Och fick naturligtvis betala för den också. Hahaha men gör inget. Kan man vara olycklig på Ronald McDonald?? Nä tror inte det. Så jag satt där fick avsluta min double cheese-burger med pommes frittes, och sedan fick jag vackert dra i mig min triple cheese.

Fasen va himla gott det var. Det var så gott, så jag kände mig spyfärdig hela vägen hem till Chaiyaphum i bilen, och höll dessutom på att skita ner mig vid ett par tillfällen. Men det avlöpte bra, och toaletten hemma fick äran att ha mig att bestiga tronen här hemma, istället för på främmande mark....

Handskak

Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3502 skrivet: september 11, 2019, 02:34 »
Chaiyaphum MMMDCXC (3.690)
11 september 2019
90,3 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,163 uppåt



När forskare tävlar,
så ökar visdomen!!

Vi fick besök igår utav Yongans yngre syster Alaam. Alltså mamman till Namkaeng och Soda. Som ni vet så arbetar hon ju på ett ställe som säljer möbler och prylar för hemmet nere i Bangkok. Ingen aning vad affären heter, men de har affärer runt om i landet. Hon är tydligen populär och kunnig, ty dom skickar runt henne i stort sett varje månad runt Thailand.

Hon säljer då ofta till falangerna, hon sjutton detta nu då funkar, visst hon kan ju nästan säga Good morning på engelska så hon kanske anses som flytande i engelska i detta landet då? Men hon måste vara duktig i alla fall, annars hade dom ju inte betalt ut fina provisioner, och haft henne åka runt som hon gör.

Nu kom hon på besök, och hon hade återigen med sig sin “vän”.... Ja ni som känner mig vet ju att jag är nästan allergisk till sådana uttryck när det gäller män och kvinnor, som försöker vara “vänner” på riktigt. Det är endast bögar som lyckas vara “vän” med kvinnor hela vägen ut. Resten av oss har oftast en “agenda” som ligger och pyr, om uttrycket tillåtes.

Men Alaam vidhåller de är endast vänner. Han, en utbildad optiker som har en egen affär, där han säljer sin kunskap plus glasögon, och tillhörande prylar. Hans affär ligger söder om Chaiyaphum, och söder om hans födelseplats, som var Khorat. Affären ligger alltså i Saraburi.

De har nu tillsammans varit på Alaams gamla pojkväns mammas kremering. Alaams gamla pojkvän heter ju Pots, och han var ju den som jag refererade till som “mammas pojke” tidigare. Då han vid ett tillfälle gjorde slut med Alaam p.gr.a. att mamman inte gillade Alaam av någon konstig anledning.

När man lade ihop två och två, så visade det sig att kärringen (mamman), var livrädd att bli dumpad av sonen, och han flyttade iväg, och inte ta hand om henne. Killen föll till föga och gjorde slut. Men kunde inte hålla sig borta mer än 1 månad, sedan kom han till Alaam igen, gråtande, och vill starta om igen.

De höll väl ihop under några månader, men Alaam litade aldrig mer på den killen, och de gled snabbt isär, när hon för 5-6 år sedan flyttade ned till Bangkok, och sitt nuvarande arbete... Alaam har sedan dess arbetat som sjutton, och betalat på sitt hus regelbundet, och faktiskt kommit ned till ett restbelopp att betala på runt 900.000 baht, vilket är kanonbra. Alltså från 3,1 miljoner baht ifrån början..



Men nu då så har hon kommit 2 gånger med denne kille, och presenterat honom som en “vän”. Jag som vet vad man använder snoppen till, vet ju att det där bara är löjligt feminist-snack, som är så populärt idag. Renodlad vänskap mellan man och kvinna, som mellan 2 män finns inte. Lika lite som Atlantis finns eller Eldorado finns.

Det är brud-snack och "kärringväder" där man som kvinna älskar att måla upp en värld som inte finns. Dessa tankar är ganska närbesläktade med kvinnors önskan, om att öppna gränser, sluta skydda sitt land, importera en massa människor o.s.v. We shall overcome-syndromet var garanterat uppfunnet av antingen en kvinna eller en homosexuell kille..

Soda har ju tidigare intervjuat denne kille, för övrigt en suveränt trevlig kille, och talat om att han skall nog ha ädla föresatser om detta med hans mamma o.s.v. Men jag tog också chansen, nu när han satt där framför mig med Alaam i vår soffa. Och jag frågade hur de träffades. Ja de träffades när han kom till affären för att handla--

Och sedan försäkrade dom igen helt oombett, att de “bara” var vänner.... Jag log med hela ansiktet och sade; “visst jag tror Er”.... Killen erbjöd sig att fixa glasögon till mig när jag behövde det, så han fick ju snabbt godkänt av mig i alla fall.... Så i stort, allvarligt talat, jag är glad för Alaams skull att hon träffat en jättebra kille....

Ja jag vet ju inte om han är en hustrumisshandlare eller pedofil eller någonting, men han verkade vara en supertrevlig kille i alla fall, och det duger ju som en start för mig... Ja annars vet jag inte hur man skall döma folk från start innan man lärt känna dom?

Så hela detta kapitlet har handlat om systern då, men det må vara hänt. Hon är duktig, och jag hoppas allting blir bra med henne framledes. Hoppas också hon blir klar med husbetalningarna, så hon kan ta tag i Namkaengs utbildning, och inte låta mig dra hela lasset.... Men det kanske är lika svårt som att jag vinner högsta vinsten på lotteriet.

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3503 skrivet: september 12, 2019, 11:28 »
Chaiyaphum MMMDCXCI
12 september 2019
90,4 kilo – 90,0 kilo (25 km) 1 timme 38 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,154  nedåt



Män har 2 känslor; hunger och kåthet.
När du ser en “glimt” i ögat hos mannen,
och du vill “slippa undan”,
gör en macka till honom!!

Idag hade vi Kongo-Kent på besök här. Han ville jag skulle hjälpa honom med att fixa Transferwise, alltså samma grej som senast när jag åkte de 10 milen med Yongyut upp till honom. Nu var vi dock lite mer förberedda, och kom så långt som till att Kongo-Kent skall verifiera sin identitet.

Detta göres medelst att man laddar upp på Transferwise-hemsida, kopia av sitt pass eller körkort. Detta gjordes, och nu får han vänta 2-3 dagar medans Transferwise kollar och bekräftar, och sedan skall det vara OK att skicka pengarna som Kent vill skicka. Jag hoppas med detta att allt skall vara OK, och vi kan gå vidare i livet...

Vi åkte sedan ned till “lobbinsånn” och käkade lunch, sedan sedan en dounut/kaffe-fika, och kolla in vackra damer som spatserade förbi där vi satt. Alltid en trevlig sysselsättning. Vi avslutade det hela med att handla upp oss lite grand på Tops, affären med mycket falang-saker att erbjuda.

Idag under min och Håkans cykeltur, vi startade redan klockan 07.50 väl i tankarna att cykla innan regnet skulle ta vid som det brukar göra framåt dagen. Vi kom fram till det stället där vi tidigare sett 1 vuxen hund med 5 svarta små valpar, kommer inte ihåg utifall jag redan berättat om dessa.



Men jag matade ju dem för 4 dagar sedan ungefär... Så små så små, och tog tuggor stora som min tum-nagel.... Nu idag så hade vi med lite Lasagne och pannkakor på det. Vi letade, och till slut så fann vi mamman med 2 stycken av de 5 valparna. De levde ju på och runt vägen.

Ty ägaren som bodde 200 meter bort, hade verkade det som, i sann thailändsk anda, bara skitit i sina hundar, och lämnat dom vind för våg där vid vägen.. Så nu hade alltså 3 stycken av dessa goa 5 små valpar försvunnit helt. Och antingen så var dom överkörda, ormar tagit dom, eller så hade andra människor bara stulit dom, ja gratis-vovvar ni vet..

Men tragiskt är det att se hur grymma och fullständigt kalla thaimänniskor är överlag, och detta i livets alla skiften. Javisst gråta kan dom, och gråta gör dom, och gråta på kommando kan dom från födseln, men sällan har jag sett så känslokalla människor, fy och stor skam.... Mer finns inte att säga i detta läge. Deras land, deras djur, och deras beteende, så lika bra att hålla käft..

En sista sak till Er läsare som kan Pattaya hyggligt. Håkan sticker ned nu i natt till Pattaya, allt i akt och mening att handla på sig en pajform. Ja de i glas tror jag det var. Dom underlättar ju när man bakar pajer nåt välderliga. Vet ni var någonstans i Pattaya som man kan köpa dessa??? Förslag mottages tacksam och dessa kommer jag att skicka vidare genast till Håkan...

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6831
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3504 skrivet: september 12, 2019, 20:08 »
Vad kul att du frågar efter just pajformer...??
Det är ju det jag åker till Pappaya för att hålla koll på..
Jag har en hemsida här i Sverige där jag jämför priset på pajformer mellan Europa och Asien...  :> :> :> :>




Hoppas någon annan tar denna fråga på allvar och ger dig ett vettigt svar...
Själv kan jag ju inte låta bli ibland...  :> :>
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3505 skrivet: september 13, 2019, 02:09 »
Vad kul att du frågar efter just pajformer...??
Det är ju det jag åker till Pappaya för att hålla koll på..
Jag har en hemsida här i Sverige där jag jämför priset på pajformer mellan Europa och Asien...  :> :> :> :>
Hoppas någon annan tar denna fråga på allvar och ger dig ett vettigt svar...
Själv kan jag ju inte låta bli ibland...  :> :>
ja vad du åker till Pattaya för kan man ju bara spekulera i, gift som du är, och en trogen fan som inte ens kollar in ett kvinnligt bakstycke, hahahaha
 :> :> :> :>

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3506 skrivet: september 13, 2019, 02:31 »
Chaiyaphum MMMDCXCII
13 september 2019
90,5 kilo - 90,0 kilo (25 km) 1 timme 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,164 uppåt



Om det icke finns rättvisa för folket,
låt det icke finnas lugn för regeringen!

Fy secket elände, funderar idag på att stanna hemma och inomhus hela dagen, men då blir man väl helt förstenad kanske... Varför? Jo idag så är det Fredag vet ni va?? Vad mer då, ju fredag den 13;e... månadens jäkla otursdag, för övrigt en av de värsta otursdagarna på hela jädrans året....

För de av Er läsare som letar aktivt efter en vettig försäkring, så kan jag meddela att jag kommit i kontakt med en gammal “förhandlare”, som aktivt för egen räkning letar efter en vettig hälso och olycksfalls-försäkring för oss boende i Thailand. Han gör detta enbart för sin egna skull.

Men han har sagt ifrån att han gärna delar med sig av det han finner ut, om ni skriver en rad på mailen till honom att ni vill ha hans in formation som han lyckas gräva fram. Hans email som ni skall skriva till då är;  info@thaiber.se  ….. Han heter Carl Schiller..

Han kommer du att ha Er på sin lista, och maila Er när han är klar. Killen verkar helskärpt, gör detta enbart för sin egna skull, så ta för all del, del i hans finnanden, det kostar ju nada och ingenting.. Det verkar ju dessutom vara en djungel där ute bland alla försäkringar. Ja jag skall i alla fall sätta upp mig med min email, så jag får information om detta...

Annars så har Namkaeng misslyckats en 3:e gång med det teoretiska provet för körkortet till motorbiken (moppen)... Lite oroande känner jag det, speciellt om hon skall spendera 4-5 år på ett universitet, och bli lärare!! Är detta hennes riktiga väg i livet? Är man ämnad att gå svåra studier på universitetsnivå, som också kostar en massa pengar, om man inte har skalle för det?

Är körkorts-testen ingen riktig värdemätare på det jag tänker? Jag tror att oavsett hur man målar läpparna på en ”gris”, så är det ändå en ”gris därunder! Och för Er som inte fattar en liknelse, så menar jag naturligtvis inte att Namkaeng skulle vara en gris, men jag menar mer att varnings-signaler skall man ta på allvar, de betyder ALLTID något.

Kanske Namkaeng inte har rätt typ av IQ för att plugga svåra saker på den nivån? Kanske hon skall arbeta med djur eller barn, eller något som inte riktigt är så himla teoretiskt svårt??? Ja vi får se, men jag vill nog helst ”se” lite mer funderingar och tankar i allt detta ifrån Namkaeng själv, och familjen, innan jag lägger en jäkla massa pengar på ett bortkastat ”projekt”...



Igår kväll så kom Yongan in till mig och berättade att hon funderat, om sin nacke och de ständiga problem hon har med den. Jag vill ju helst att hon opererar den medans hon är hyggligt ung, och har ett hyggligt läkekött. Vi var ju återigen på Bangkok Hospital den 9:e september (i måndags), och Yongyut talade med läkaren där.

Han berättade ju att det kostar runt 200.000 baht för en slik operation. Jag själv inser ju att det finns risker med alla operationer, men med privat-sjukhus i motsats till allmänna sjukhus, så tror jag att man kan känna sig säkrare. Visst vi vet att många läkare dubblerar sina tjänster mellan de allmänna sjukhusen och de privata sjukhusen.

Så visst gör dom samma operationer på det allmänna också. Det oroande nu för mig, när Yongyut berättade att hennes tankar gick till att göra operationen på det allmänna sjukhuset, ty där tar dom ”bara” 100.000 baht trodde hon. Jasså frågade jag, jag trodde att det var gratis? Och dessutom så sade dom ju att dom INTE ville operera ty det var för ”farligt”?

Ja svarade Yongan då,,,, ”Men de opererar om vi betalar kostnaden för det, alltså runt 100.000 baht!! Jaha svarade jag, så nu om VI betalar så går det bra att operera, och riskerna är inte så farliga? Ja du ser Yongyut. Samma läkare, samma sjukhus, och samma medicinska utrustning, men allting OK, om VI och inte thailändska sjukvården betalar för din operation...

Så jag fortsatte... ”Jag litar inte ett skit på det resonemanget, att inte betala extra 100.000 baht för att spara pengar, och utsätta dig för risker med din nacke, är jag inte beredd att göra. Antingen så går vi till Bangkok Hospital, betalar det dubbla, tar chansen där på ett riktigt sjukhus, med den bästa utrustningen, och de bästa läkarna, ELLER så skiter vi i det, och jag betalar ingenting..... Så känner jag Yongyut!!!

Kan väl säga att när argumenten börjar dyka upp runt bordet, så brukar thai fly på ena eller andra sättet, och Yongan för henne, så började hennes migrän kännas av, så vi fick avbryta.... Men en sak är säker, här i Thailand gäller det fanimej att tänka efter innan systemet nyttjar dig, istället för tvärtom som hemma i Sverige..Fortsättning följer säkert snart..

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6831
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3507 skrivet: september 13, 2019, 14:02 »
 :> :> :> :>
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10380
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3508 skrivet: september 14, 2019, 03:12 »
Chaiyaphum MMMDCXCIII
14 september 2019
90,9 kilo - 90,7 kilo (20 km) 1 timme 19 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,155  nedåt



Förvisso är ingen så gammal,
att han inte tror det vara möjligt att leva ännu ett år.

Lördagen randas utanför fönstret här i Chaiyaphum. Funderar på vad dagen bär i sitt sköte. Så kommer jag att tänka på att denna lördag blir samma som de flesta andra lördagar, ja fredagar också... Ja som vilka andra vecko-dagar som helst. Men det gör inget, livet känns ändå himla bra att leva.....

Dock så måste jag säga att vi människor, eller är det bara jag?? Vi är ena konstiga varelser. Vi har som mål att någon gång bli problemfria, kanske stenrika, och kanske ha så mycket prylar så vi storknar, och på det en stor familj som inte stör alltför mycket. För min del så tänkte jag berätta hur jag känner det vad det gäller olika problem i ens liv.

Jag brukar i allmänhet se problemen, inte som individuella företeelser, men mer som en hoper hinder, som måste undanröjas, så jag kan nå mitt mål av absolut förnöjsamhet, nirvana, och ett lyckans zenith... Jag har nu sedan styvt 50 dagar tillbaka, haft 2 problem som gnagt på mig nåt oerhört, tagit mycken tid i anspråk, och som stundtals fått mig att sova taskigt om nätterna.

Ja ni vet kunden som sjuttan inte betalade frakt under hela fartygs-resan på 41 dagar. Jag löste ju den knuten till sist, så det blev ju bra..... Och sedan hade jag en annan kund samtidigt, med en ny fin båt som demonterades, och stuffades in i en 40´ container, med destination Phuket via Songkhla.

Ja den kunden var ju precis tvärtom, han fixade och donade allting med lastningen, och på det så betalade han hela kalaset 8 dagar innan vi ens började lasta. Rent fantastiskt bra kund. Men han hade en grej som jag fick lösa, vilket egentligen inte är mitt bord. Men som så mycket annat när man jobbar inom en nisch, så.....

ja då måste man vara beredd att göra det mesta, enkom för att få uppdraget, och sedan lösa uppdraget, i mitt fall transporten då. Jo denna kund ville att jag skulle "asfaltera vägen" för honom, vad det gällde att skaffa en importlicens för denna båt. Han visste inte ens att det krävdes, men som tur var, så har jag agenter som är vakna och hjälpsamma.



Jag fick efter en helt otroligt massa email och tel.samtal, äntligen klart med att kunden kunde via min agent, söka importlicensen, utan att behöva springa till rätt instanser i Thailand i förväg, detta skulle min agent sköta mot en rimlig ersättning. Nu vart alla glada, mig inklusive.

Så idag efter runt 3 veckors intensivt undersökande, grovjobbande, och övertalande, så ligger bollen hos kunden, så han får sköta resten, och containern har lämnat Göteborg, och jag kan nu lägga mig i soffan ute  vardagsrummet, och käka punsch-praliner, och dricka grogg och titta upp i taket.... I helsicke heller??

Jag undrar nu vad som står på? Varför är det så tyst? Varför händer inga problem att lösa? Faaaannnn jag är en idiot, jag saknar ju dessa problem.... Nu när skiten är över, och problemen i mitt liv är lösta på arbetsfronten, ja då saknar man dom? Är man riktigt frisk egentligen?? Hade jag haft Malaria, blivit frisk, hade jag saknat den då??

Är vi människor konstruerade som så, att vi måste ha saker att fixa, ha situationer att lösa? Ja annars är vi inte riktigt i grunden lyckliga.  Är detta månne roten till varför de rikaste i världen många gånger letar efter något “annat”!!! Och detsamma gäller för de på samhällets botten, utan jobb o.s.v.

Dessa har ju en tendens att hamna bland droger och andra avarter, bara för att deras tillvaro kanske är ganska meningslös. Den ene har alldeles för mycket materiellt, och uppskattar inte det, och det andra har ingenting, och har gett upp alldeles??? Ja jag vet inte exakt. Men en sak vet jag, och det är att en lycklig människa har ett arbete att gå till, en fast punkt i tillvaron, allt annat är bara snack...

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6831
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3509 skrivet: september 14, 2019, 05:39 »
En god vän som hade butik sa en gång till mig:

- Vet du vad paradiset är..??

- Ett kundlöst samhälle...  :> :> :> :>
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.