Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 178 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 183 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 184 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 220 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 223 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 235 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 250 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 252 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 257 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 268 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 270 Deprecated: Function create_function() is deprecated in /customers/d/9/8/sawatdee.se/httpd.www/forum/Sources/Load.php on line 273 Thailand - ur min synvinkel

Författare Ämne: Thailand - ur min synvinkel  (läst 397129 gånger)

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3690 skrivet: november 25, 2019, 11:12 »
Men visst smakar brännvinet bättre om det finns lite förbud i det hela... typ sur kärring med brödkavel, eller utegångsförbud, och också hälsoskäl..

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6871
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3691 skrivet: november 25, 2019, 12:08 »
Hälsoskälet är nog det som gäller tycker jag..
En sur/tyst kärring kan man leva med...  :> :> :> :>
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3692 skrivet: november 25, 2019, 23:49 »
Chaiyaphum MMMDCCLXVI
26 november 2019
92,1 kilo - 90,7 kilo (44 km) 2 timmar 48 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,137  samma



Huruvida kannibaler är veganer eller köttätare,
beror på den enskilde individens definition,
om människan kan anses vara ett djur eller ej?

Jo jag kom ju att tänka på en liten oviktig sak i sammanhanget. Men det brukar ju benämnas att man har fått “gula febern”, när man har blivit samman med en thailändska eller någon annan asiatiska. Första gången jag ens hörde det uttrycket var ju när man åkte hit första gången 2008. Jag kommer ju då osökt att tänka på ett historiskt sammanträffande.

Jo vem var den förste kände som då fick Gula Febern.... Ja sett ur min snäva egna synvinkel, så var det John Lennon (The Beatles ni vet). Han blev ju ihop med Yoko Ono redan då vid tiden av 1966, och mitt i Beatles super-framgångar.

Kontroversiellt var väl det minsta negativa uttryck man kan hitta om det förhållandet. Detta var bara en parentes i det stora hela, så inte alla gubbs tror att dom är ensamma om att ha det lite jobbigt i livet, stackars Beatles gick väl åt helvete p.gr.a. detta....
.
Forts. Från förra kapitlet..... Vilken fröjd detta var. Jag hade nått mitt mål, jag hade “kommit in på kontoret”. Men en konstig känsla tog nu över i mitt innersta, mitt i glädjen förstås, men jag kommer ihåg att jag tänkte när jag var hemma att “vad skall jag sikta på nu då”? Ja jag måste ju skaffa mig ett nytt mål.

Men jag måste erkänna att jag jobbade på som bara satan, och målsättningarna mer stannade nog bara ganska outtalade inne i mitt hjärta. De fanns där förstås, men jag kunde inte sätta ord eller bilder på mina drömmar, och mål i livet... Det visade sig senare i livet att jag bara inte hade kläm på vad jag “verkligen” ville göra....

Det var ett underbart arbete, min bror, han som ägde det hela, han såg jag knapps alls under de kommande åren, han hälsade knappt på mig, så jag antog att det var väl en sådan relation man skall ha med sin bror, om man är anställd av honom. Jag stortrivdes i alla fall, och det hände tusen och en saker, och det är svårt förstås att rabbla upp dom alla.

Men en sak märkte jag i alla fall, att ju mer utmärkande och framgångsrik min bror blev, ju mer utsatt blev jag. Inte för att jag egentligen led av det, men alla visste vem jag var, och ingen ville ge mig jobb-erbjudanden längre, och alla var ytterligt försiktiga att prata med mig kändes det som. Ungefär som att jag skulle springa med skvaller....



Jag träffade en kvinna på ASECO, som sedemera skulle bli min fru, och mamma till min dotter. Det blev ett rekordkort äktenskap, helt i linje med vad en amerikansk filmstjärna brukade mäkta med. Vi gifte oss november 1974, dottern föddes februari 1975, och vi skiljde oss i maj 1976. Och det var lika bra det. Fanns inte en grej som stämde oss emellan, och känslorna var nästan noll.

Men arbetet fortsatte, och man utvecklades förstås (som tur var). Försökte lära mig allt jag kunde. Plötsligt år 1978, alltså efter 5 års arbete där på ASECO, och sedan Elsebeth Line, ett systerbolag, så gick detta sistnämnda bolag i konkurs. Kom som en chock. Jag fick reda på konkursen, genom att det plötsligt knackade på dörren till mitt rum, och gubben presenterade sig som att han arbetade på “Trygghetsrådet”.

Han berättade att bolaget gått i konkurs, jag var i fullständig chock, och tänkte ju med vemod i själen, att det var ju ringa tröst att man var “familj”, när ingen djävul ens kunde informera mig om någonting alls. Killen från Trygghetsrådet sade, att jag inte skulle vara orolig, de var beredda att betala om jag vill utbilda mig.

Det enda jag kom på att tänka på,. Var en gammal kompis till mig Staffan Gunberg, han hade gått och avslutat en kanonskola som utbildade folk till Marknadsekonomer. Skolan hete IHM Business school. Jag sade att jag gärna skulle vilja gå den skolan... men sade jag, den är dyr som sjutton. “Jag ordnar detta” svarade han bara.

Du betalar böckerna och Trygghetsrådet betalar IHM. Jag beräknade efteråt att kursavgifterna på de 2 åren var runt 200.000 kronor, om jag nu fick till siffrorna rätt och riktigt... Jag gick i den skolan åren 1978 fram till första maj 1980. Och blev diplomerad marknads-ekonom...

Dock skall sägas att under tiden jag gick i den skolan, så blev jag ju tvungen att söka mig ett annat arbete. Ingen ville anställa mig med mitt efternamn i "min" bransch till min stora sorg, så jag återgick till ungdomens synder, nämligen att kolla bland plats-annonserna. Och som vanligt drällde det av säljjobb. Jag hade ju ett 3 årigt barn, som jag också hade vårdnaden om, så jag måste försörja mig. Forts. nästa kapitel.....

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3693 skrivet: november 27, 2019, 00:27 »
Chaiyaphum MMMDCCLXVII
27 november 2019
91,5 kilo - 90,5 kilo (28 km) 1 timme 50 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,152  uppåt



Gammal och sann kärlek,
den rostar aldrig!!
Om nu inte något bättre passerar förbi vill säga!!

Forts. Från förra kapitlet...  Så jag fick ett jobb på Lany Fax, ett Stockholms-företag som fortfarande finnes kvar tror jag. Statusen att jobba som säljare var kass, och man kände sig mer som en nasare än som en säljare. Jag stod ut där 1,5 år ungefär, och sedan bytte jag till Toshiba som sålde räknemaskiner och kopiatorer, Jag hatade det jobbet från dag 1 och framåt.

Jag tvingades att jobba kvar där fram till sent 1981, då det äntligen hände något vettigt i mitt liv igen, efter dessa 3 år i “förskingringen”... Jo när konkursen var ett faktum, så fick min bror krypa in i finkan, han tillbringade väl något år där tror jag. Vi träffades av en tillfällighet, och pratade ensamma med varandra då 1981, när han var hemma på permission.   
     
Han hade ett företag vilande som han ville starta upp, men han sade också att han förstod att bankerna nog inte gärna ville vara med och hjälpa honom i det läget. Jag själv precis då 2 veckor innan hade fått reda på att Toshiba-agenturen där jag arbetade, hade köpts upp i Sverige av Wezäta, och vi anställda fick 6 månaders lön, och avsked på grått papper. 
     
Så jag sade till brorsan, jag kan "åka med" så kan vi jobba ihop. Jag har lön i 6 månader och behöver inte ta ut lön alls det första halvåret. Vi kan nyttja mitt namn, så vi kan få krediter och kanske lån, och köra igång. Jag tyckte ju detta var grymt kul. Tänk att få jobba “ihop” med min bror, fasen va kul....

Sagt och gjort, min bror kom ut, och vi startade upp företaget (MarineMan AB), och vi arbetade sedan ihop i hela 10 år fram till 1991. Då jag till slut ville gå vidare själv, ha ett eget företag, med en storlek som passade mig, och inte tog sans och balans och ork, ur en fullständigt.

Jag hade under tiden jag jobbade med min bror, också börjat med att vara ungdoms-tränare i Askims IK. Jag startade det oktober 1981. Och det dröjde bara till kanske 1983, när jag insåg att jag hellre spenderade tid hemma på fotbolls-planen med spelarna, eller med kamraterna där hemma, eller med familjen, än att sitta på restauranger och ösa i sig sprit och ciggisar.



Och detta med att ha ett eget företag, möjliggjorde att jag kunde ge mig själv äntligen FRIHET att göra nästan vad jag ville. Så klart måste man arbeta, och ta det på allvar. Men har man inga aspirationer på lyxkåkar, eller lägenheter vid Medelhavet, och inga svindyra semestrar, utan gillade att bara leva det liv som man hade, så kunde man ta det ganska lugnt stundtals märkte jag.

Det som definitivt gjorde att jag kunde göra detta val från 1991 och framåt, var att jag fokuserade ENBART på att transportera flyttsaker och bohag för folk, och privatpersoner. Jag blev helt fri, tjänade hyggligt med pengar, och hela mitt inre liv kändes ganska underbart. Jag slutade alltså att “jobba” det året 1991, och fokuserade mer på att leva mitt liv då...

Jag arbetade nu mellan 1991 fram till juni månad 1995 helt ensam, och mådde så jäkla bra som man bara kan göra. Jag åkte till Canada till min kompis där i stort sett vartannat år, och hade kanonresor dit. Och att arbeta ensam var helt underbart. Jag hade otroligt små fasta utgifter, hyrde ett rum i Gulins-huset för 1.000 kronor i månaden.

Jag ägde en faxmaskin, och telefoner, och skrivmaskin. Det var ju inte alls aktuellt då vid den tiden med datorer. Jag fick sedan hyra in mig på grannens kopierings-maskin för en hygglig slant. Tiden gick snabbt, och ihop med fotbollen, så rusade faktiskt åren fram på alla sätt och vis..

1995 i juni, så låg jag ihop med mitt kompisgäng nere på Hovåsbadet, vilket vi alltid gjort alltsedan tidigt 1980;tal.. Vi solade, tjötade, och käkade lunch därnere, oftast en god pyttipanna som Kent Kärrdin stod till tjänst med, från hans restaurang Skeppargården, som låg där i anslutning till badet. Forts. Nästa kapitel...

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3694 skrivet: november 27, 2019, 23:54 »
Chaiyaphum MMMDCCLXVIII
28 november 2019
91,7 kilo - 91,1 kilo (25 km) 1 timme 37 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,159  uppåt



Först lär man,
sedan skapar man sig en åsikt!!

Forts. Från förra kapitlet... Hur det var just denna dagen i juni 1995, så var min gamla kompis från ASECO-tiden (1972-1976) också nere på stranden och solade, han hette Lars Gunnar Malm, vi hade haft kontakt med varandra regelbundet under alla dessa år. Vi låg där och pratade och han berättade hur fint han trivdes med sin gamle kompis som hette Pelle Magnusson. Hur har du det då frågade han.

Jo tack sade jag, jag har det bra, jobbar själv, visst kan det bli lite ensamt ibland, men jag gillar det ändå. Men va sjuttan säger Lars Gunnar då... Du, vi har ju en hel massa ärenden och leveranser att göra på dagarna, och vi hinner inte med allting själva, jag och Pelle... Du kan väl ta din verksamhet med dig, ditt skrivbord, dina pärmar, skrivmaskin, så får du ju resten av oss.

Om du sedan gör ärenden åt mig på dagarna så mycket du hinner, mellan ditt egna arbete, ja då slipper du ju att betala hyra. Det låter väl bra. Ja sade jag och jag tänkte, jag gillade ju Lars Gunnar en kanonkille, och ytterligt enkelt att arbeta ihop med honom. Jag flyttade dit samma dag. Lars Gunnar hjälpte mig att flytta det lilla jag hade i mitt lilla hyresrum, så det gick ju fort.

Men det var en fantastisk tid. Alla vi tre var ju inte längre purunga. Jag själv var ju 44 år gammal när jag började, medans Lars Gunnar var 51 år ung, och Pelle var 53 år i ålder. Vi var alla 3 ganska trygga i oss själva, både socialt som på arbetet, då vi alla hade varit ganska framgångsrika, och haft nyttiga läromästare i våra yrken.

Så vi hade gott om kunder som gillade vår stil, ja speciellt Lars Gunnar Malm då, som var en ren charmknutte. Jag själv var mest han som organiserade golf-tävlingarna som vi arrangerade på vårt företag, och också organiserade våra utekvällar under Ullevi-besöken, av flera stora artister,.

Vi hade Elton John där, och så var vi även på Ullevi när Tina Turner var där (1996), Robyn var förband kommer jag ihåg,,, Och så var vi på Scandinavium när Diana Ross var där. Och alltid, så avslutade vi dessa jätte-konserter, med att ta våra kunder tillbaka till kontoret, där vi dukat upp med god mat och mycket brännvin förstås...



Vi var väl runt 50 personer allt som allt, och maten var ju cateringmat kanongod förstås, med öl vin och sprit, och så hade ju undertecknad alltid gitarren med sig, så vi kunde sjunga ett par allsånger till maten, tror det var uppskattat..

Jag satt sedan ihop med dessa 2 killar från 1995 fram till 2008 i augusti, när jag flyttade för gott till Thailand. Det blev alltså 13 händelserika år på deras kontor, och jag vågar nog säga att det var nog den bästa tiden jag hade i mitt yrkesmässiga liv utan tvekan. Ja om man bortser ifrån att jag sitter nu här i Thailand i värmen, och jobbar med det jag gillar, klädd i flip flops, shorts och t-shirt.. DET är ju den absolut bästa tiden hittills I mitt liv..

Jag har blivit tillsagd av en läsare att ta med denna historia som handlar om Thailand, så vi går i alla fall INTE från ämnet:
En svensk delegation på studieresa gör ett besök på ett thailändskt sjukhus, för att studera förhållandena där. På en avdelning ser de en man som ligger naken på sin säng och onanerar frenetiskt. - "Förfärligt! Hur kan ni tillåta sådant här?" frågar en chockerad äldre dam i den svenska delegationen.

Den thailändska läkaren förklarar: - "Den här stackars mannen lider av en ovanlig och allvarlig sjukdom i testiklarna, som snabbt fylls av sperma. Om han inte lättar på trycket minst åtta-tio gånger om dagen, så får han fruktansvärda smärtor, och det finns en risk att testiklarna helt enkelt exploderar." - "Jaha ja", nickar svenskarna som om de hade hört talas om sjukdomen förut.

På nästa våning passerar de en sjuksal där en sjuksköterska just är igång med att ge en av patienterna en avsugning. Svenskarna är stumma av upprördhet, men så utbrister den äldre damen: - "Och hur förklarar ni det här?" Den thailändska läkaren rycker på axlarna: - "Samma sjukdom, men bättre försäkring."
Ja så kanske det kan gå till i Thailand....

Nu skall jag berätta vidare om mitt egna privat-liv då.. i nästa kapitel..

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3695 skrivet: november 28, 2019, 23:24 »
Chaiyaphum MMMDCCLXIX
29 november 2019
92,1 kilo - 91,4 kilo (19 km) 1 timme 11 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,163  uppåt



Alla smickrar en kung!!

Just nu här i Chaiyaphum, så känns det lite grand som lugnet före stormen, Ja ni vet, julen närmar sig med fest och glamour på Bens Bar. Jag har köpt in mat för totalt 15.000 baht, och det är grejor till förutom själva julfesten då (5.000 baht), också mat till mig, Håkan, och Khongo-Kent...

Sedan efter nyår den 10 januari, så skall vi återigen åka med bilen bort 40 mil till SakHon Nakhon igen, när Yongans gamla väns son skall gifta sig... Känner att vi måste åka dit och ställa upp för dom, dom själva har ju varit här 3-4 gånger under de sista 6-7 åren.. Men 40 mil är en himla trist bit att köra tycker jag i alla fall..

Det är ju inte bara själva körningen, utan riskerna ute på vägarna här, med så oerhört många idioter som inte skall vara ute egentligen alls, och dessutom så vägrar jag köra mörker-körning i Thailand. Här kan man möta precis allting. Motorbiksen har ofta ingen lykta alls, helt svart - livsfarligt.

Och många, om inte nästan alla, bilar har fullständigt groteskt fel inställda framlysen.. Så dagsljus-körning, och en väldigt passiv körstil är mitt motto i denna djävulska trafik. Dessa 40 mil tar inte 4 timmar som hemma i Sverige, här får man nog mer räkna på en snitthastighet av maximalt 70 km/timme, så vi har nog att göra minst 7 timmar tror jag..

Och sedan slutet februari fram till 16 mars, så kommer en gammal polare med fru hit på besök, och jag tror att vi skall ta oss bortåt Chainat (Nakhon Sawan), och sedan ned till Kanchanaburi, där min gamle polare Johan Åkerhage bor. Jag får då möjlighet att visa mina gäster lite mer av Thailand än bara Chaiyaphum.

Kanske bron över floden Khwai skall locka dom lite grand.. Och efter det så har jag lovat dom att vi skall åka till havet nere vid Ban Phe, om vi nu bara orkar att köra ända dit... Det blir en sjuhelvetes massa mil att köra, och sitta i en bil i flera veckor är inte kul alls faktiskt. Vi får se om vi skall skippa något av det hela...

I vilket fall, skall bli kul att visa dem Thailand lite utanför Chaiyaphums risfält... I detta sammanhanget, så vill jag också säga att jag är medveten om att vissa av Er läsare inte är speciellt intresserade av att läsa om min uppväxt, barndom och ungdom och mina år genom livet.



Jag har dock flera stycken som uttryckt att de faktiskt tycker att det är kul, och att dom vill att jag fortsätter... Jag vill ju inte att någon skall bli ledsen i ögat och sluta läsa, så jag kommer att kompromissa mig fram då och gå lite på tå för att tillfredsställa båda parter.

Jag kommer då istället att skriva lita grand om Thailand naturligtvis och flika in mindre avsnitt om mig själv lite grand då och då, och så hoppas jag att de ointresserade får sitt lystmäte och de som gillar berättelser från min uppväxt gillar den grejen. Hav förståelse i alla fall, det känns faktiskt kanongott att få skriva lite grand och bröta runt bland gamla minnen.

Först märker man att man kommer ihåg fullständigt fel och sedan kommer man ihåg att ens minnen i en del fall är ganska orättvisa, och dessa minnen visar ju egentligen mer på i vilken liten jäkla "bubbla" som vi människor lever i. En typ egen liten mikrovärld, där våra minnen anpassas efter vårt egna lilla fragila inre där vi alltid är huvudpersonen och vi alltid har rätt och alla andra har fel och fan inte fattar vad det handlar om.

Med att skriva lite och röja runt i minnena, så får man ibland en mer rättvis bild av desamma som man kan förmedla... Lite grand som upprättelse för de inblandade... Nä nu kör vi... Men en sak, mina minnen kommer ju såklart att ta slut och då kan vi ju till 100% återgå till Som tam-ätandet igen och mina cykelturer bland risfälten....

Forts. Från förra kapitlet.... Angående mitt förnamn så är ju själva namnet av slaviskt ursprung. Men många i Tyskland heter Gregor och de är ju germaner, men ursprunget är slaviskt sades det förr ensidigt. Nu när jag kollar så är det många som med bestämdhet säger att namnet kommer från Skottland (Wikipedia), alltså typ; McGregor, alternativt ursprunget "Gregory", ja jag vet sjuttan inte....
Forts. nästa kapitel...

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Hangnam

  • Jäklar vad jag skriver.. (Men det räcker inte)
  • ****
  • Antal inlägg: 783
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3696 skrivet: november 29, 2019, 02:39 »
Välkomna till Chainat.A  (")

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3697 skrivet: november 29, 2019, 03:02 »
Välkomna till Chainat.A  (")

Tack ska du ha Anders, vi har inte glömt Er, skulle ju egentligen försöka komma nu i november, men kände att det blev för roligt, och bättre försöka komma slutet februari-början mars istället, och se om det det passar Er...

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3698 skrivet: november 29, 2019, 23:48 »
Chaiyaphum MMMDCCLXX (3.770)
30 november 2019
92,1 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,155 (nedåt)



Bröst smyckar en kvinna,
men förfular en man!!
Jasså, men inte idag va??

Fredag idag och fick en tidig start (igen), redan klockan 04.10 så stoppade jag aircondition och hoppade ned och satte på datorn I mitt arbetsrum. Jag fick som vanligt 2 goa timmar innan huset började röra på sig, och jag fick jobbat undan ganska mycket. Himla sköna timmar dessa tidiga på morgnarna...

Forts. På min uppväxt.... I min familj (jag är ju född 1951), så hade vi ett tyskt krigsbarn. Många svenska familjer ställde ju upp både för finska som tyska barn. Mina föräldrar hatade nog som alla andra tyskarna och nassarna, men ansåg att i alla krig så var barnen oskyldiga, och de som också drabbades hårdast.
 
I alla fall, mamma och pappa fick hem under kriget ett litet spädbarn ifrån Tyskland. Vi hade redan spädbarn i familjen min bror född 1940, plus 2 systrar födda 1937-38. Så där var 3 ungar, och mycket att ta hand om. Tiden gick och åren gick, kriget tog slut, och det lilla tysk-barnet växte så sakterliga upp.

Och runt 1945-46 (tror jag) när barnet var nästan 5 år gammal, så dök det plötsligt upp på farstu-trappan en tysk gammal dam, som visade sig vara det tyska barnets mormor/farmor. Hon var den enda överlevande ifrån hela den familjen. Hon tog helt sonika barnet med sig redan samma dag, och min mamma tog förstås detta väldigt styggt...

Jag föddes som sagt var 1951, och jag var 11 år efter på sladden till min bror och 13-14 år efter mina 2 systrar. Kondom-baby har nog inte passat bättre än på mig tror jag....... Vad tror du tysk-barnet hette????? Helt rätt han hette Max Gregor....

Ibland har jag undrat om man kom till p.gr.a. att mamma saknade krigsbarnet, och jag var en typ av ”reservbaby”, ett substitut? Ja man kan ju undra 11 år efter på sladden, det eller en brusten kondom.... Men det var ju tur för min del att det inte var riktigt färdig-producerat i vår familj, annars hade ju inte jag funnits... Ja lite tur måste man ha redan ifrån starten i livet tydligen...

Min uppväxt var bara positiv tyckte jag, och speciellt extra mycket nu som vuxen när jag tänker tillbaka. Det finns ju miljoner händelser och mängder av människor, så det är ju stört omöjligt att få med allting. Så jag får skumma på ytan, och hoppas att det blir vettigt och sammanhängande..



Läs detta, riktigt informativt och upplysande.....
Psykologen Nicolai Sennels: Fyra faktorer som gör muslimer mer kriminella

Som psykolog i ett ungdomsfängelse har jag haft stora möjligheter att studera mentaliteten hos icke-västliga invandrare. Där kunde jag tala med de människor som de flesta andra talar om, skriver Nicolai Sennels.
Sjuttio procent av de intagna i det danska ungdomsfängelse där jag arbetade hade muslimsk bakgrund. När man har folk i terapi kommer man ofta djupt in i deras tankegångar, känslor och livshistoria.

I mitt arbete med de muslimska fångarna kände jag mig tvungen att läsa deras religiösa texter, och jag lade mycket tid på att få mina muslimska klienter att lära mig om deras kultur och livet i såväl deras bostadsområden som deras hemländer.

Under de hundratals samtal jag hade med dem hittade jag fyra psykologiska faktorer som skiljer dem från oss andra – och som gör dem mer kriminella. Dessa fyra faktorer är vrede, självkänsla, ansvarstagande och tolerans.

Nummer ett: Vrede
I de flesta Västländer ser vi vrede som ett tecken på svaghet. ”Små hundar skäller mest”, som vi säger i Danmark. Att visa vrede är hos oss ett av de snabbaste sätten att tappa både ansiktet och sin sociala status. Därför övar vi oss automatiskt på att behärska denna känsla som annars, både i stort och smått, kan förstöra så mycket för oss själva.

I muslimska kulturer är det precis tvärtom. Där ses vrede som en styrka. Man talar om ”helig vrede”, och man firar till och med vredesfyllda helgdagar (ibland med sårade och döda som följd).

När en behärskad dansk möter en arg muslim uppfattar båda parter varandra som svaga. Dansken har kanske ordet och logiken i sin makt och försöker hjälpa muslimen att förstå – men muslimen slår i regel först. Och om inte dansken, eller det danska samhället, slår tillbaka med ännu större kraft, känner muslimen att han har vunnit och att hans strategi fungerar.

Vill man leva i någorlunda harmoni med muslimer i Väst, måste man slå mycket hårdare än de gör, skriver psykologen Nicolai Sennels. Därför håller jag, utifrån min psykologiska synvinkel, helt med om det sätt på vilket Israel hanterar angrepp från Gaza. Jag ställer mig också bakom sättet som danska hyresvärdar behandlar familjer med våldsamma barn – kastar ut dem.

Men ska inte nödvändigtvis slå först, men man ska slå hårdast om man vill leva i något slags harmoni med muslimer. De ska veta att man är den starkaste. Men blir tvungen att tala maktens, ibland också våldets, klarspråk. För humanistiska och demokratiska danskar kan detta vara en svår insikt.

Lyckligtvis håller många politiker långsamt på att upptäcka detta, vilket nu leder till fler utvisningar. Min upplevelse som fängelsepsykolog var att utvisning är det enda de verkligen fruktar. Livet i ett danskt fängelse är oftast inte mer obehagligt än det man lever i en muslimsk familj eller i ett gäng.

Nummer två: Självkänsla
I Västvärlden i allmänhet och kanske i Danmark [Skandinavien] i synnerhet ser vi förmågan att hantera kritik på ett lugnt sätt som ett tecken på god självkänsla. Om kritikern har rätt så säger vi tack för hjälpen. Om han har fel kan vi vara vänner ändå.



Detta ger oss rika möjligheter att lära av varandra och därmed förbättra oss själva och vårt samhälle. Ta bara vår djupt rotade tradition av religionskritik som har gjort oss fria att skapa demokrati och vetenskapliga mirakler. Även här förhåller det sig helt motsatt med muslimer.

Deras hedersbegrepp skapar skröpliga och glasartade personligheter som inte tål den minska kritik eller ett nederlag. Detta manifesterar sig i dålig bildning och en uppblåst attityd hos de unga män som vill skrämma omgivningen från att se dem som de osäkra människor de egentligen är. Det de kallar ”heder” handlar enligt allmän psykologi mest av allt om låg självkänsla.

Nummer tre: Ansvarstagande
Vi psykologer talar om locus of control – kontrollområdet. Man kan styras av inre kontroll, vilket betyder att man till övervägande delen upplever att man styr sitt eget liv. Eller så styrs man av yttre kontroll, och upplever då att ens liv mestadels styrs av krafter utifrån.

I Västvärlden styrs vi av inre kontroll, vilket ger oss god självkänsla och ett öppet sinnelag. I Västvärlden, och kanske framförallt i norra Europa, styrs vi primärt av inre kontroll. Vi upplever att våra egna val och vårt sätt att hantera känslor och situationer på är avgörande för om vi når framgång och succé – eller om vi lider och har problem. Att vi styrs av inre kontroll gör oss till kaptener i våra egna liv, och detta är en mycket bra grogrund för en spännande inre och yttre utveckling.

I den muslimska världen styrs man generellt av mycket stark yttre kontroll. Här handlar allt om inshallah (om Allah vill) och allt styrs av manliga auktoriteter. Bristen på frihet och vilja att ta ansvar för sitt eget liv leder till personlig omognad och kulturell stiltje – samt till muslimernas världsberömda och djupt pinsamma offermentalitet. Det är alltid någon annans fel.

Nummer fyra: Tolerans
I framförallt Västeuropa och USA ses det som en positiv egenskap när människor är nyfikna och toleranta. Det ger oss möjligheter att utbyta synpunkter med ett sinne som är öppet för att lära sig något nytt. Och det gör att vi kan leva i harmoni med varandra trots politiska och religiösa skillnader.

Inom islam är öppenhet och tolerans en synd. Här ska man hålla rejält avstånd till otrogna – och allt det vi står för ska bekämpas. Om du har nerver till det så försök att dyka ner lite i Koranen (Allahs uppenbarelser) och Haditherna (Muhammeds sedvänjor), så ser du hur hatiskt och fruktansvärt religionen predikar sin intolerans för de otrogna.

Det finns talrika exempel på muslimska flickor och kvinnor som har mördats för att de öppnat sig för västerländsk kultur och kanske till och med tagit en pojkvän från en annan religion. Exemplen är också många på de människor från olika riktningar inom islam som gått i krig med varandra rörande var kommatecknen ska placeras i Koranen.



Det är inte svårt att föreställa sig vad som händer när en öppen och tolerant kultur lever i samma land som en stängd och intolerant kultur: De öppna och toleranta ger upp och med ett osmotiskt tryck breder den stängda och intoleranta kulturen ut sig över alltsammans. Till sist kommer allt att på ett eller annat sätt smaka som islam.
Islam gör dem kriminella

Man behöver inte vara psykolog för att förstå varför människor som vuxit upp med en mer positiv syn på vrede och ett glastunt hedersbegrepp blir mer aggressiva och farliga än behärskade icke-muslimer. Eller varför känslan av att vara det förtryckta offret gör att de ger sig själva rätten att använda de förföljdas och förtrycktas gerillataktik.

Alla knep är tillåtna när den orättfärdiga övermakten ska bekämpas – exempelvis terror och dominanskriminalitet (kriminalitet som inte har berikning utan underkuvande som sitt primära mål).

Samtidigt demoniserar och avhumaniserar islam de otrogna, vilket gör det psykologiska steget att ta till våld mot oss betydligt kortare. Vill man leva i någorlunda harmoni med muslimer måste man slå mycket hårdare än de gör.
Dessutom måste vårt samhälle bli mycket mer auktoritärt och konsekvent än vi egentligen vill eftersom muslimer är vana vid att bli styrda utifrån. Vi måste ha tydliga krav och tydliga konsekvenser när kraven inte följs.
Konsten att hjälpa

Detta låter kanske hårt och hjärtlöst. Men man kan inte hjälpa folk om man inte möter dem där de befinner sig. Detta är psykologins viktigaste bidrag till utlännings- och integrationsdebatten. Vi måste erkänna att muslimer är annorlunda – att de tänker, uppfattar och kommunicerar på ett helt annat sätt än vi gör.

Detta ovan som jag skrivit är ett rent undantag, jag anser att Sverige är snabbt på väg att gå fullständigt åt helvete på de flesta områden. Och tack vare de politiker vi har som fullständigt INTE bryr sig om vad svensken vill eller önskar, så har detta onda fått sprida sig ner i våra svenska rötter i humanismens namn, och godhetens tecken...

Så därför sett ur hur viktigt det är att människor måste öppna sina ögon, och dra upp sina huvuden ur sanden, och vakna till, så hoppas jag att detta kan bidraga lite grand till att få Sverige på fötter igen, och de främmande elementen skall kunna införlivas hos oss, men med krav på anpassning. Starka krav på anpassning....

Avslutningsvis, jag fick en kommentar ifrån min gamle kompis Åke, som skrev ordagrant; “Jag har roat (?) mig med att läsa Koranen (Hadditerna orkade jag inte igenom) och Adolf Hitlers bok "mein kampf", och det är nog ingen tvekan om vilken bok som är den avskyvärdaste och mest hatfyllda...” xxx) För Er som inte begriper, så är det alltså Koranen som slår alla rekord i grymhet mot mänskligheten (min egna kommentar).

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3699 skrivet: december 01, 2019, 00:47 »
Chaiyaphum MMMDCCLXXI
1 december 2019
90,4 kilo - 90,1 kilo (33 km) 2 timmar 6 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,152  nedåt



Du kanske är en enda människa,
men för en annan människa,
så kan du vara hela världen!!

Glada nyheter om den nye ägaren till Bens Bar. Det blev precis så bra som vi hoppades på. Killen (Dave-David) är skittrevlig, man slipper att hålla i honom när man pratar med honom, du vet Ben var ju alltid på väg någonstans, och man fick ju panikkänsla när man ville fråga honom något eller berätta något...

Denne killen tar sig tid att lyssna, och verkar tycka detta med bar-ägande är en stor lycka... Så han har lyssnat på mig, när jag berättade om rödvinet..... Han har en storförpackning som vanligt drällande i kylskåpet (rött vin).
MEN så har han anammat civiliserat folks sedvänjor, och har en andra storförpackning på bänken i baren, så vi kan få rums-tempererat gott rött vin... Jag käkade spagetti i går med, ja gissa, ja ett glass rött - kanongott... Det blir många besök dit framöver...

Idag lördag, så åkte vi till Khon Kaen, som vanligt är jag böjd att säga. Yongan skulle få sin spruta, och vi kom dit, läkaren sade ifrån att det är inte så himla allvarligt, Yongan har “bara” lite kramp, och alltså väldigt spända muskler p.gr.a. smärtan som hon känner. Skulle inte förvåna mig om de spänningarna ytterst också kommer ifrån ren och skär rädsla för en eventuell operation.

Efter läkarbesöket, så avvek vi som vanligt in på Central Plaza, och jag fick glädjen att återigen dra i mig en triple cheeseburgare + set (coke).... Sedan efter det bort till Tops i andra änden av denna enorma shopping-mall. Jag letade efter en endaste sak, och det var civiliserad leverpastej. Men de hade samma äckliga thai-liver paste som Makro, Big C, Tesco,  och Tops har i Chaiyaphum.

Jag kollade om dom kanske hade en glasburk, eller en annan typ av förpackning. Men det sket sig fullständigt. Jag tittade även efter rye flour, alltså rågsikt, men det verkar vara som en ond mardröm, det finns inte någonstans längre känns det som... Så jag får la baka mina vörtbröd på vanligt brödmjöl då, och se glad ut...

Vi åkte sedan snabbt hem igen ty denna dag, så hade vi en tid att passa, och det var klockan 15.00 hos tandläkaren. Jag skulle dra ut min värdelösa tand i nederkäken, och Yongan drog också ut en usling. Allting gick bra, och jag själv blödde inte så där vansinnigt, jag hade slutat med den blodförtunnande medicinen för 3 dagar sedan.

Och alldeles innan vi stack ned till tandläkaren så stack jag ut med cykeln på mesiga men nödvändiga 15 kilometer cykling, för att pressa ned sockernivån, det hindrar ju också lite grand blodflödet. Jag sitter nu i alla fall här vid datorn, runt 5 timmar efter det att den stackars läkaren hade fått loss min tand.



Och det gör skitont i tandköttet och käken, men ta i trä, det ser ut som om blödningen kanske har slutat..... Jag tar det nog vackert imorgon med motionen. Tandläkaren sade att jag kunde starta upp med blodförtunnande imorgon igen, men jag känner att jag nog vill vänta ytterligare en dag, så det inte bara börjar blöda, det är så himla jobbigt med den grejen.

Har du aldrig varit skyldig till att titta på andra i din egna ålder och tänka, “Inte fasen ser jag så sleten ut i alla fall”?  OK vi får se vad du tycker om denna händelse då?

Mitt namn är Greta, och jag satt i väntrummet för första gången hos en ny tandläkare. Jag lade märke till på väggen hans ståtliga diplom, som hade hans namn i stora bokstäver, prydligt inskrivet där. DÅ kom jag plötsligt ihåg, denne person har jag gått i skolan med. Jag kom ihåg en lång ståtlig snygg kille, som hade mörkt lockigt hår, och han hade gått i min klass för typ 50 år sedan!!!

Kan detta verkligen vara samma kille? Samma kille som jag hade hyst en smygkärlek till? Men så var det min tur, och när vi träffades där i mottagnings-rummet, så insåg jag ju direkt att det inte kunde vara honom! Tandläkaren var ju flintis, och gråhårig på det som var kvar på skallen, med en massa rynkor i ansiktet och en stor näsa. Nä detta kunde absolut inte vara samma kille!

Efter det att han kollat mina tänder, så frågade jag honom om han hade gått möjligtvis i Majorna Gymnasium? Ja, ja javisst, gick jag där, svarade tandläkaren. När gick du ut då. Ja svarade han jag gick ut 1965...  Jag visste då.... “Du gick i min klass” berättade jag!!

Han tittade noga och länge, sedan så frågade denne fete, fule flintskallige, gråe, arrogante skitstövel; “Och i vilket ämne var du min lärare”??

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Naja

  • Jag kan inte mera.. (Kanske jag inte vill heller ??)
  • **
  • Antal inlägg: 133
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3700 skrivet: december 01, 2019, 02:37 »
Hade jag vetat att du behövde rågmjöl kunde jag köpte med och skickat från Bangkok, tyvärr för sent då jag sitter i loungen och väntar på boarding tillbaks till Sverige :(

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3701 skrivet: december 01, 2019, 03:03 »
Hade jag vetat att du behövde rågmjöl kunde jag köpte med och skickat från Bangkok, tyvärr för sent då jag sitter i loungen och väntar på boarding tillbaks till Sverige :(

Ja jäklar va snällt av dig att erbjuda i alla fall. Ja vi skall ju ha vörtbröd till julfesten, som jag brukar organisera. Och en av de få sakerna som jag egentligen INTE gillar att köpa här online är just vörtbröd, vilka dom debiterar 445 baht för, helt enkelt för himla trist pris.



Jag gör via Santa Maria vörtmix, 1 limpa för cirka; 60-70 baht, eller om inte t.om. billigare än det.....
Ja om det finns någon som är på väg ned hit, så om ni känner för det, så köper jag gärna loss 1-2 kilo rågmjöl av Er, om ni då kommer hit innan julen förstås.

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3702 skrivet: december 02, 2019, 00:12 »
Chaiyaphum MMMDCCLXXII
2 december 2019
90,8 kilo - 90,6  (19 km)  1 timme 7 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,157  uppåt



Felet med oss människor,
är att vi aldrig kan erkänna våra fel.
Jag skulle erkänna mina,
om jag bara hade några!!

Som jag nämnt tror jag tidigare, så håller jag på och letar go svensk leverpastej, ja vid närmare eftertanke, så skit samma om den är svensk, här har ju under alla mina tidigare 11 år, funnits en tysk från TGM som varit EXAKT som den jag varit uppfödd med i Sverige, som man bara älskar. Men det är tydligen slut på det roliga i Chaiyaphum nu då, verkar det som.

Jag kontaktade O leary, och de har en egentillverkad leverpastej, så jag beställde en sådan ihop med julmaten, den är på 400 gram och kostar 225 baht, vet inga priser hemma i Sverige, men 400 gram, och kostar alltså då SEK; 70:-..... Jag köper den oavsett. Men är den inte god så åker fanskapet i papperskorgen omgående utan vidare spisning..
.
Jag har noll tolerans mot prylar som inte är goda. Falukorven jag köpte här i Thailand, det visade sig att den inte var äkta, det var ett svenskt företag här i Thailand som gjorde den falukorven, och det var väl nästan mil emellan en riktig falukorv, och denna jag köpte. Den dyngade jag rakt ned i avfallet omgående utan vidare spisning där också..
.
Jag passade på och frågade också O Leary´s om de hade rågmjöl och det hade de fasenimej, så jag köpte även 2 kilo rågsikt från dom. Så nu har jag mjöl och kan göra mitt egna vörtbröd, skall bli så himla gott ihop med skinkan och musten/kaffet... Så välkommen julen... Men jag känner mig själv, jag kommer att tjuvstarta redan långt innan julen....

Baka snabbt som ögat, och sedan slafsa vörtbröd som en galning. Men jag har ju tills baket blir klart, redan inhandlat 3 limpor färdigt vörtbröd, som får duga tills mitt egna är klart för inmatning......

Annars för Er som är väder-tokar, så är det sedan drygt 2 veckor nu riktigt gott och svalt väder, ja svalt är ju subjektivt antar jag. För en del så är 27-29 grader att likna vid en bastu, men för mig och andra som bor här, som ser alltför ofta säkert minst 10-15 grader mer än det, så känns det faktiskt stundom hyggligt svalt...



Jag är ingen större hjälte, men vädret är himla gott nu i alla fall. Regn har jag inte sett sedan september ungefär så torkan är ganska grym nu igen... Floderna är uttorkade, och bäckarna och åarna finns inte längre, och alla fiskar är antingen utfiskade, eller så hann många av dom begrava sig själva i dyn, innan vattnet försvann helt och hållet.

I magen har dom sina ännu ofödda fiskyngel, som kommer att födas under torktiden, äta upp mamman inifrån, och leva på henne tills regnen och vattnen kommer åter igen, och då sprattlar dom upp ur gyttjan, och simmar omkring så fint, och alla thai är glada och små-metar med spö och nät, dessa små små firrar.

Vilka dom sedan mosar till en smet eller lägger i burkar, och gör sina otroligt svinäckliga maträtter, den värsta av dom alla, heter ju som ni alla vet nu; “Pallaa´”.... Men vädret är OK och snart blir nätterna nu i december svinkalla för thailändarna, och flera hundra av de äldre och skröpliga kommer att dö i kylan. Va va sade du? Temperaturen?.

Ja den ligger väl som lägst här på 13 grader på nätterna i Chaiyaphum... Men dom är ju inte vana vid detta våra thai, och sedan tror jag många av dom äter ren skräpmat ifrån naturen, så dom har inte mycket till motstånds-kraft, men detta gissar jag bara... Några hundra kommer att dö i alla fall, kanske inte av frostskador, men i alla fall av “kylan”....

Handskak

Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10534
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3703 skrivet: december 02, 2019, 23:21 »
Chaiyaphum MMMDCCLXXIII
3 december 2019
90,6 kilo - 90,6 kilo (25 km) 1 timme 39 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen
Valuta-kurs; 3,173  uppåt



Kommer lövbiff,
från samma träd som plankstek?

Det enda att rapportera idag, är ifrån grannen miss Pussy. Hon hade en skitdålig förmiddag/morgon. Hon pratade, hon tjoade, och hon skrek som en stucken gris på en stackars falang, ifrån någon land väster om Ural-bergen. Falangen verkade inte riktigt vara på samma våglängd som henne. Sedan under eftermiddagen s¨var det falang nummer 2 som fick samma behandling.

Det lät som om hon (förstås) ville ha pengar, ja detta är ju hennes jobb, alltså sälja “vagina” till utlänningar, och sedan kräva ersättning och underhåll. Dessa dumhuvuden verkar ju betala, så hon kan ju då bistå mamma och pappa hemmavid här i samma hus, med stålar varje månad.

Hon avslutade BÅDA samtalen dock med ett kraftfullt och skrikande FUCK OFF, så jag antar att dessa 2 gentlemen nog inte längre tillhör de sörjandes skara... Pappan tjänar väl inte alltför mycket, han säljer försäkringar, och fordrings-ägarna står och knackar och bankar på deras grind, så där irriterande ofta..

Nu till något mer trevligt, som mer visar hur skickliga vi män kan vara under vissa omständigheter.... Läs detta och njut;

En man kommer hem till frun väldigt berusad, efter att ha varit på företagets årliga julfest. Han stupar i säng – men när han vaknar nästa morgon väntar en chock på honom.

John vaknade upp med en kraftig baksmälla efter att ha varit på bolagets årliga julfest. Han brukade normalt sett inte dricka speciellt mycket, men just på denna fest slank drinkarna och ölen ned som aldrig förr. Varför visste han inte riktigt, det bara blev så. John kunde inte minnas hur han lyckats ta sig hem från festen, allt var som en dimma.

Lika dåligt som han mådde rent fysiskt, lika orolig var han för att han kunde ha gjort något väldigt dumt på fyllan.
När han till slut kunde resa sig från sängen och öppna ögonen började han med att titta på nattduksbordet. Där stod ett glas vatten och det låg även några huvudvärkstabletter på platsen.

Intill glaset låg en ensam, röd ros! John reste sig upp och såg kläderna på en stol framför sig, vikta och prydligt lagda. Han tittade sig omkring i rummet och noterade att allt var kliniskt rent, det såg nystädat ut. Han gick runt i huset och upptäckte samma sak – överallt var det rent och snyggt.

John tog några huvudvärkstabletter, men frös till is när såg sig själv i badrumsspegeln. Över ena ögat satt en stor blåtira. Han såg också hur det satt en liten lapp fastklistrad i ena hörnet av spegeln. På den lilla lappen var det målat med små hjärtan och hans fru hade även satt dit ett märke som uppenbarligen kom från hennes nymålade, röda läppar. Det stod även följande:



”Hej älskling! Frukosten står framdukad, jag åkte iväg tidigt för att köpa lite matvaror, så att jag kan laga dina favoritmiddag ikväll. Jag älskar dig!
Din Jill”

John stapplade fram till köket och mycket riktigt; Där stod frukosten framdukad. Det fanns varm äggröra, nybryggt kaffe och en dagsfärsk tidning på bordet. Vid bordet satt även Johns son och åt.

John frågade;
”Du grabben, vet du vad egentligen hände igår kväll?”

Sonen svarade:
”Tja, du kom hem vid 3 på natten, dyngrak och helt borta. Du ramlade över ett bord i hallen och hade sönder det. Sedan spydde du över hela hallgolvet och sprang rakt in i en dörr. Det är nog därför du har ett blåmärke i ansiktet…”

Förvirrad frågade John sin son:
”Okej… Men varför är då allt så prydligt och städat här hemma. Jag har fått en röd ros, frukosten är framdukad och mamma är ute och handlar middag?”

Sonen svarade:
”Jasså, det där… Jo, när mamma släpade in dig i sovrummet och tog av dig dina kläder skrek du rakt ut: ”Låt mig vara, jag är en gift man!!”

Lärdomar?
Att laga ett trasigt hallbord kostar kanske 400 kronor…
Frukost och kaffe kanske gick på 100 kronor..
Två huvudvärkstabletter, 10 kronor?
Att säga rätt sak vid rätt tillfälle:
Ovärderligt!

Handskak
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Ledarn

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 6871
  • Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död.
    • Visa profil
SV: Thailand - ur min synvinkel
« Svar #3704 skrivet: december 03, 2019, 10:55 »
 :> :> :> :>
Hur fan ska man kunna komma ihåg att säga så tro..??
Många män har fallit för en kvinna när ljuset varit så dåligt att han aldrig skulle ha köpt en kostym under liknande förhållande.