Författare Ämne: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar  (läst 11860 gånger)

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« skrivet: november 05, 2017, 03:13 »
Det hela började med att jag föddes en söndag på våren 1951. Jag tyckte det blev ovant, här hade jag legat hoptryckt och tryggt i 9 månader. Men nu skulle jag bort från tryggheten.

Mina första intryck av världen blev dyster, stryk var det första jag fick. De sa att det var för att jag skulle få igång andningen. Jag har fått igång andningen många gånger i mitt liv efter det, skulle man kunna säga. Det var dessutom en totalt onödig åtgärd.

Jag skrek ändå, jag kände mig kladdig över hela kroppen. Men så duschade de av mig och lindade in mig i en filt. Så fick jag komma tillbaka till den kropp, jag tidigare blivit avklippt ifrån, men nu på utsidan. Kände på lukten att det var samma kropp. Jag såg väldigt suddigt, men luktsinnet var det inget fel på. Jag kände mig plötsligt som en egen individ.

Men nu var det slut på att få maten direkt till magen, nu skulle jag få den genom munnen. Det kändes lite ovant i början. Men jag hade en van mor, hon hade gjort det åtta gånger förut, visade det sig. Ungefär så här, måste det väl ha känts, jag kommer faktiskt inte ihåg, men fortsätter som om jag gjorde det.

Vi hade placerats i ett rum med andra mammor och små barn. Det var omöjligt att få sova, ett fasligt liv med alla som skrek. Om de skulle lära sig andas, eller om de av någon annan anledning var missnöjda, kunde jag inte ta reda på. Jag hade uppenbara kommunikationsproblem, ingen hade lärt mig prata än.

Men så händer något plötsligt, Nu började det komma andra personer in i mitt liv. De kom i sällskap, den största av dem hade svart hår. De andra var mycket mindre och i olika hårfärger. Den största av dem, med svart hår, hette Martin. Det visade sig att han var min far.

Vad kul tänkte jag, jag skulle få en stor till, som kunde visa mig den stora värld jag just kommit till. Nu skulle vi få åka hem. Mitt hem var en nybyggd villa på ett gammalt knektställe, i Via utanför Fjugesta. Här fanns plats för två kor, två grisar och tio höns. Jag hade en driftig mor, hon skötte ladugården, sydde alla barnens kläder, vävde mattor och sålde. Hon hade även tid till kärlek till alla 8 barnen.

Ett barn hade dött 1948. Han blev överkörd av tåget, när han vände och gick hem från skolan, för att ha glömt sin bibel. Det är väl inte att undra på att jag har en tveksam inställning till Gud? Min far var byggnads-arbetare. s.k. grovarbetare, han körde betong med skottkärra på byggen.

På morgonen gick han genom skogen till samhället Gropen, där det fanns en tågstation. Han tog så tåget till jobbet som för det mesta var i Örebro. Han var med och byggde såväl Svampen som Regionsjukhuset i Örebro.

8 januari 1955 dog min mor i leukemi, och pappa Martin var tvungen att få hjälp med hushållet och oss barn. Vi var många syskon, den yngsta bara 1 år. Själv var jag 3 år. Martin anställde en barnflicka som skulle sköta hushåll och oss ungar. Det fungerade inte, Pappa hade höga krav, lika höga krav på andra som han hade på sig själv.

Han visste ju också hur duktig hans fru hade varit. Det anställdes flera olika, men det blev samma sak där. Vi skulle därför placeras på barnhem. Vår far kom och hälsade på oss på barnhemmet. Jag förklarade att jag inte trivdes, och ville följa med honom hem. Jag sade till min pappa att jag kunde vara under köks-bordet och leka som jag brukade, och vara där tills han kom hem från jobbet.

Att han var tvungen att arbeta ifrågasatte jag aldrig, jag märkte att han fick pengar av det, och det kom mig tillgodo också. Vi bodde på Ervalla barnhem ett tag, men det skulle läggas ner, och till slut kom vi till barnhemmet i Kumla. En tant som alla hade respekt för hette Edit, hon var på barnhemmet i Ervalla, men efter nedläggningen där följe hon med till Kumla.

När vi var i Ervalla var hon barsk, för att inte säga elak. Men det visade sig att även denna kvinna hade ett hjärta. Min mor var inlagd på sjukhus för leukemi. Efter att dödsbudet kom blev hon nästan som en mor, för både mig och min syster. Hon talade om dödsbudet till min syster, men min syster fick stränga order att inte tala om det för mig, och hon gjorde det inte heller.

Hon var tre år äldre, och jag hade tidigare kunnat leka tillsammans med henne på barnhemmet i Ervalla, det fick vi inte längre sedan vi kom till Kumla. Det var andra regler där. Man delade en stor lokal med glasdörrar, det var pojkar på ena sidan och flickor på den andra. Men jag kunde stå med näsan mot glasrutan, och titta på när min syster lekte med tjejerna.

När jag stått där ett tag kom det alltid någon och tog bort mig, och förde mig till de andra killarna för att leka med dem. Det varade inte länge, utan jag gick tillbaka till glasdörren för att titta på min syster.

Fortsättning nästa söndag

Utloggad Birger

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1721
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #1 skrivet: november 05, 2017, 06:00 »
Det mest välskrivna jag läst på länge. Ren författarklass!

Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #2 skrivet: november 05, 2017, 06:32 »
Wohlgart, tack för att du bjuder på både tårar och skratt. Detta var ju inte så längesedan egentligen. Fantastiskt trevligt att läsa, ser fram mot nästa avsnitt

 (") (") (") (") (")
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #3 skrivet: november 05, 2017, 06:55 »
Det mest välskrivna jag läst på länge. Ren författarklass!

Kul att du tycker, jag höll på med det i flera år också.

Hade inte räknat med att det skulle intressera andra än mig själv och mina barn.
Har varit utlagt på Lindenytt för några år sedan, och det visade sig finnas intresse för den

Inloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 9886
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #4 skrivet: november 05, 2017, 09:37 »
Tack Wohlgart, så himla inlevelsefullt skrivet. Jag gillar det skarpt. Kanske inte så himla länge sedan, men ändå känns det som en komplett annan värld...

När jag läser känns det nästan som om det händer just då, och att det sker i TV-rutan, i en TV-serie... Speciellt slutet med "näsan emot glasrutan o.s.v.  Mycket bra Wohlgart..

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad mackes

  • Jag har bara börjat.... (Eller så stannar jag här ??)
  • *
  • Antal inlägg: 99
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #5 skrivet: november 05, 2017, 10:18 »
Riktigt roligt att läsa!

Utloggad hampi

  • Jäklar vad jag skriver.. (Men det räcker inte)
  • ****
  • Antal inlägg: 618
  • Schweizare som bott 20 år i Sverige
    • Visa profil
    • www.thailand-mieten-bauen-leben.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #6 skrivet: november 06, 2017, 02:45 »
Tack Wohlgart för början av din berättelse och som jag väntar på fortsättningen.
Jag började ju min Sverigetid i Kumla på Hagendalsvägen och Örebro i Brickebacken.
Det kommer up de mest härliga minnen från den tiden.Kumlasjön där man lyssnade på ABBA,Lill Babs m.f.
En underbar tid men också en jobbigt tid på Lithells korven i Sköllersta.
Hampi.
Titta hur jag lever under:
www.thailand-mieten-bauen-leben.com

Det som du önskar dig,önskar också dom andra.

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #7 skrivet: november 11, 2017, 19:27 »
Gropungar 
Fortsättning från förra söndagen.

De andra syskonen hade blivit utplacerade i fosterhem, och jag såg dem inte längre. En lillebror kom till Hallsberg, en syster till Kräcklinge, en bror blev adopterad av en morbror i Stockholm. Så här efteråt kändes det lite kul, jag blev ju kusin med min egen bror! Två äldre bröder kunde bo kvar hemma. Jag var orolig för att mista även detta syskon. Jag grät när jag inte såg henne. Ibland kunde det komma en tant och öppna dörrarna, så min syster och jag fick leka en stund. Det var emot reglerna att göra så, men då grät jag inte längre.

Man märkte ibland att det försvann barn. Det kom vuxna människor och tittade ut vilket barn de ville ha, sedan försvann det barnet efter ett tag. Mig var det ingen som tittade på, men de tittade på min syster. Hon var ju sprallig och glad, jag satt mest bara och tittade på henne, och såg totalt ointressant ut. Det kom så till slut ett äldre par som tittade även på mig.

Jag försökte se glad ut, så de inte skulle börja titta på någon annan. Jag ville bort från barnhemmet. Jag hörde aldrig vad de sa till varandra, men jag såg att de tittade även på min syster. Hon var det enda jag hade, och jag kände en viss oro, men innan de åkte tittade de på mig igen. Jag minns att jag log med tårar i ögonen.

Att rymma var inte att tänka på, vart skulle jag i så fall rymma? Jag kunde inte gärna gå och fråga om någon ville bli mina föräldrar. Det hade utan min vetskap bestämts att jag och min syster skulle placeras på samma ställe. Varför kunde ingen ha talat om det för mig? Det hade gjort mig tryggare!

Jag visste inte vad jag skulle komma till, men det spelade ingen roll, det kunde inte bli sämre än vad jag hade. Jag ville ha ett vanligt hem, med en mamma och en pappa, som jag hade haft tidigare. Att vara på ett barnlager kändes inte alls bra, jag var för det mesta ledsen. Några dagar efter att det äldre paret tittat på mig, hämtades jag och min syster, och vi kom till Lindesberg.

Det var ett tvåfamiljshus på Brodalsgatan 9 i Lindesberg. Den övre lägenheten var uthyrd till en åkare något år, därefter hade vi hela huset som bostad själva. Det kändes stort, det var såväl källare som vind på huset, det var som att ha ett fyravåningshus.

Det visade sig på våren att det fanns ett hus till, en släktgård i Gusselby. Där bodde man på sommaren, det var min styvmors föräldrahem. Vi flyttade ut dit med cykel på våren, Någon bil fanns inte i familjen, vi hade blommor och katter som packning på cyklarna. Det såg säkert ganska lustigt ut. Det kompletterades även med en taxiresa, med Talis Åkergren i hans stora Checker. Det fanns en stor cocospalm som skulle flyttas vår och höst. Den kunde ingen ta på cykel.

De första åren bodde även en syster till min styvmor i huset. Hon arbetade som hembiträde vid Lindesbergs vackraste hus, Kullen. Hon var ungmö, men nu skulle hon ha tag i en karl. Hon hade 2 friare via brevkorrespondens, en från Västerås, och en från Glava, utanför Arvika. De kom båda för att uppvakta henne, dock inte samtidigt. När de båda hade varit där, frågade hon mig vilken jag tyckte hon skulle välja. Kände mig stolt över att vara rådgivare vid 9 års ålder, och delgav henne gärna mina synpunkter.

Jag höll på Västeråskillen, en kort och lätt korpulent herre, han såg ut som en affärsman av något slag. Han lyssnade intresserat på mig, när jag berättade att jag kunde cykla utan att hålla i styret. Jag fick 1 kr av honom, om jag lovade att alltid hålla i styret i fortsättningen. Den investerade jag vid Odelholms livs, som låg där nuvarande Hemköp ligger. Den räckte till 20 jättestora kolor, de hette Dixi och Choko för er som kommer ihåg dem, men den räckte till mycket annat också.

Man analyserade noga vad som skulle räcka längst, och vad som var angenämast att ha i munnen. Jag visade honom också mitt märklintåg, som jag byggt en stad omkring. Jag hade kopplat in lampor i husen, som var uppbyggd med Lego. Jag hade gjort automatiseringar, så tåg stannade vid stationen, när ett annat tåg passerade. Jag ville ha uppmärksamhet, det fick jag av honom.

Moster lyssnade dock inte på mitt goda råd, utan valde killen från Glava. Honom bedömde jag som helt ointressant, han var bonde, och jag fick uppfattningen att han inte gillade barn. De skaffade heller aldrig egna barn. Han var inte minsta intresserad av vare sig Lego eller märklin järnvägen. Det gick heller inte att få betalt om man lovade att hålla i styret när man cyklade. De gifte sig senare, och hela familjen åkte och hälsade på varje sommar.

Märkligt nog var det alltid till höskörden. Jag tyckte bönder kunde få arbeta ifred under den tiden, men så var det inte. Höet skulle hässjas på den tiden. Min syster fick vara med på det. Min uppgift var att hoppa i höet, vilket inte alls var lika betungande. Det var ett jobb som till och med var roligt. Bära ved och vatten var vi vana vid hemifrån, men det behövde man aldrig göra där. Det fanns en handpump i köket, där man fick vattnet.

Lägger fortsättningsvis ut onsdag och söndag så på onsdag blir det skolstart

Inloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 9886
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #8 skrivet: november 11, 2017, 22:57 »
Fasen riktigt gripande Wohlgart, Du skriver kanonroligt..... Vilka annorlunda tider det ändå var då på 1950- b början 1960_talet må jag säga....

Tack
legolas
ps. Om du vill så behöver du ju inte byta tråd varje gång du skriver... Risken med det är ju att de olika Gropunge-kapitlet kommer ifrån varandra, och ligger inte längre samlade.... OM du vill så kan jag flytta detta inlägg och tråd till Gropungar 1.. Men bara om du vill..
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #9 skrivet: november 11, 2017, 23:59 »
Jag ser fram emot fortsättningen (")
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad Birger

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1721
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #10 skrivet: november 12, 2017, 02:20 »
Jag också!

Inloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 9886
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #11 skrivet: november 12, 2017, 02:40 »
Istället för bara alla dessa nästan enstaviga svars-poster, så skulle jag vilja svara lite mer utmanande. Man ser i Wohlgart en ytterligt trevlig och generös kille, i alla fall över min horisont. Men han har ett ganska hetsigt temperament...... ;D ;D ;D ;D  Men även en generös attityd....

Beror detta på att man som barn råkar riktigt illa ut, eller beror det på att man varit barndomsbarn, eller kanske fosterbarn/adoptivbarn??



Vad tror Wolle och även ni andra?

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #12 skrivet: november 12, 2017, 03:27 »
Fasen riktigt gripande Wohlgart, Du skriver kanonroligt..... Vilka annorlunda tider det ändå var då på 1950- b början 1960_talet må jag säga....

Tack
legolas
ps. Om du vill så behöver du ju inte byta tråd varje gång du skriver... Risken med det är ju att de olika Gropunge-kapitlet kommer ifrån varandra, och ligger inte längre samlade.... OM du vill så kan jag flytta detta inlägg och tråd till Gropungar 1.. Men bara om du vill..

Jag krånglade en bra stund, men fick inte till det, så ordna gärna med det så det blir lätt för ev. nya läsare.
Det kan komma läsare från Lindenytt, såg att det hade ökat läsare, det borde det inte gjort så här efter en vecka. Jag lade ut en länk hit

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #13 skrivet: november 12, 2017, 03:36 »
Istället för bara alla dessa nästan enstaviga svars-poster, så skulle jag vilja svara lite mer utmanande. Man ser i Wohlgart en ytterligt trevlig och generös kille, i alla fall över min horisont. Men han har ett ganska hetsigt temperament...... ;D ;D ;D ;D  Men även en generös attityd....

Beror detta på att man som barn råkar riktigt illa ut, eller beror det på att man varit barndomsbarn, eller kanske fosterbarn/adoptivbarn??



Vad tror Wolle och även ni andra?

legolas

Jag ska inte säga att det INTE är så, det kan mycket väl vara bra att ha det att skylla på. Då kan jag köra med "tyck synd om mig" mentaliteten. :>
Min biologiska far hade också hetsigt humör, och även flera av syskonen.

Utloggad Idealen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1343
  • Gör det i dag för i morgon kan det vara förbjudet.
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #14 skrivet: november 12, 2017, 06:02 »
Det bästa jag läst på mycket länge-Mycket bra skrivet och medryckande.
Jag önskar att mina pengar kunde ha sex i min plånbok och föröka sig.