Författare Ämne: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar  (läst 13253 gånger)

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #15 skrivet: november 15, 2017, 04:52 »
Fortsättning från i söndags
Ett tillägg som skulle varit med i förra inlägget. Den här tant Edit som jobbade på barnhemmet, tvingade en gång en liten flicka att äta upp sina egna spyor. Detta är inget jag minns, utan fått berättat för mig av min syster. Uppgiften har också bekräftats av en läsare i Östernärke, tack för det!

1957 skulle jag börja skolan.
Det var meningen att jag skulle få börja i den nybyggda Brotorpskolan. Den hade dock inte blivit färdig till skolstarten, utan vår skolsal första terminen blev en källarlokal på Västerplan 8. Det var bara vår klass, och jag kunde inte fått en bättre start. Det var bara en klasskamrat som var elak emellanåt, honom bodde jag också granne med på Brodalsgatan.
När vi skulle börja efter jullovet fick vi börja på den nya fina Brotorpskolan. Vi hade innan jullovet fått
komma och titta på skolan. Här fanns en lång korridor med 6 klassrum. I bortre änden på korridoren övergick huset till två plan. På undre plan var det kök och matsal, och på övre plan var lärarrum och rektorsexpedition.
Det fanns två ingångar, en i vardera änden. Jag hade mitt klassrum i nr 1 eller 2, är osäker på vilket.
Längre bort i korridoren var klasserna högre. För att komma till matsalen, var man tvungen att passera de äldre barnen. Av dem var det flera som var elaka, och passagen var inte alltid problemfri. Om man visste att det var god mat, eller man hade bråttom av någon annan anledning, kunde man välja att gå ut, och gå på utsidan av huset. Man kom då in alldeles i närheten av lärarrummet, och det kändes tryggare.
1960 talet
Efter mina första 3 år i Brotorpsskolan skulle jag nu börja mellanstadiet, och fick börja på Kristinaskolan. Här fanns det gott om elaka personer. En av dem tvingade mig att äta upp en fluga, annars skulle han slå min syster. Det ville jag naturligtvis inte. Jag räddade situationen genom att svälja flugan. Han sa åt mig att tugga på den, men det gjorde jag aldrig, jag bara svalde, och låtsades tugga och svälja den igen.
Men jag märkte inget särskilt med att svälja en fluga. Jag kommenterade dock att den var otäck, för jag förstod att han ville att jag skulle plågas. Jag tyckte jag gjorde ett listigt drag, han släppte både mig och min syster fria igen. Han hade fått sitt behov av att vara elak tillfredsställt.
Hade han blivit så illa behandlad själv, eller varför ville han ha det så? Hur blir människor elaka? Jag tror inte man är elak från födseln i alla fall. Jag har i vuxen ålder talat med honom ett flertal gånger, han var mycket trevlig och social. Talade vid ett tillfälle om flugan med honom, men han kom inte ihåg det, så för honom var det troligen inte så stort. Han valde senare att på egen hand avsluta sin närvaro på den här planeten.

I Årskurs 4, 5, och 6, vann vår klass i skolishockeyn! Vi var överlägsna, men så hade vi spelare som Lasse Brandt, Göran Orre, Johnny Larsson, m.fl. också. Det här var jag stolt över, och berättade gärna om till alla. De andra lagen hade respekt för vår klass. Att jag själv inte var med och spelade, hade ingen betydelse. Jag bidrog på mitt sätt genom att sitta bland tjejerna och heja på vår klass, så på det sättet medverkade jag till att vår klass vann, med det talade jag ju aldrig om.
Hyss
Jag försökte ofta skylla på min storasyster när jag gjorde mina hyss! Det lyckades förvånansvärt bra, det drev mig att fortsätta! Föräldrarna trodde mer på mig än min syster. När jag sedan flinade åt henne, blev hon arg, och jag kunde få en örfil. Då skrek jag, och talade om att hon slog mig, då fick hon mera skäll. Ibland hände det ju att det fanns bevis jag inte tänkte på, och då åkte man dit. Det gällde att hela tiden med list lura föräldrarna. Man måste också kunna se så där oskyldig ut, som alla barn med viss teknik kan göra!

Men vi gjorde också hyss tillsammans. Då blev vi kallade för gropungar. Ibland med hot om att komma tillbaka till barnhemmet. Dit ville jag ju absolut inte, det gjorde mig avvaktande. Jag lyssnade noga på vad de vuxna sa till varandra. Dessa hot framfördes av den som blivit min mor. Far blev sällan arg, men kunde bli tillsagd att bli det. Då röt han till, men det var tämligen ofarligt. Rädd blev man bara för de som var arga på riktigt.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10022
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #16 skrivet: november 15, 2017, 09:38 »
Wohlgart, jhar du funderat på att det kanske var du som var sista droppen, när du berättade om flugan för den killen, och påskyndade självmordet.... hualigen

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #17 skrivet: november 15, 2017, 10:20 »
Nej, det tror jag inte, han blev bara olycklig och kunde inte inse att det fanns fler damer i Lindesberg.


Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #18 skrivet: november 19, 2017, 05:08 »
Fortsättning från i onsdags
Vi lekte ett samhälle

Jag fick aldrig beröm som liten av mina föräldrar. Antagligen är det därför jag hela livet haft så svårt att ge beröm själv. Nu när jag avslutat arbetslivet, har jag blivit bättre, men det är så dags nu! Men många vuxna tyckte jag var vis, och visste mycket som normalt inte barn har intresse av. Det berodde på att jag inte umgicks med barn, utan lyssnade oftast på vuxnas prat.

Min adoptivfar hade näst högsta tjänsten på Häradskrivarekontoret, Det hette så då, det var ett tjusigare ord för Lokala Skattemyndigheten, eller Skatteverket som det ju heter idag. Det är inte bara kära barn som har många namn!

Kontoret var i en stor villa på Torphyttevägen 3 i Lindesberg. Här arbetade tant Ruth och tant Svea, samt två yngre damer som hette Carin och Gretel. Den sistnämnda hade en dotter på dagiset som skulle hämtas. Det var min uppgift emellanåt. Jag hade problem redan då att känna igen folk, men hon hade blivit tillsagd att gå fram till mig när hon såg mig.

Hade någon annan flicka kommit, så hade jag tagit med den istället. Tråkigt nog hände det aldrig, annars hade det känts bra om det uppstått en viss förvirring!Jag hade just inga lekkamrater, utan var självgående i mina lekar. Oftast var det med Lego, märklintåget eller meccano jag sysselsatte mig med.1960 kom det en kille till och bodde hos oss. Men han kom inte från något barnlager.

Han var bara fosterbarn, jag stod i högre rang tyckte jag, jag hade just blivit adopterad. Nu fick jag en lekkamrat, visserligen 5 år yngre, men det var bara bra. Honom kunde jag bestämma över: Gjorde han inte som jag sa så fick han stryk!

Höjdpunkten i min barndom var att få min lillebror att skratta så mycket att maten kom ur näsan på honom. Det var alltid lättare vid soppor. Ibland slutade med att han nös, det var jackpot om det stänkte över hela matbordet. Sådant fick man naturligtvis skäll för, man kunde t.o.m. få en hörvel. Jag gjorde det när jag var själv med honom, ty ögontjänare har jag varit hela mitt liv.

Mina lekar blev också påverkade av vuxnas prat. När jag med min lillebror byggde upp ett samhälle med Legobyggda hus, märklintåg och bilar, fick man varje hel timme betala skatt. Skattesatsen var 10 %, det var den enda procentsats jag hade lärt mig när jag var 9-10 år.

Leken gick ut på att man började med en summa pengar som man fick av stora lådan Staten. Man var sedan tvungen att börja med att köpa Lego till ett hus, någonstans måste man ju bo. Det minsta huset kallades för 4. Det byggdes av 4 legobitar av s.k. 8:or. 2 st 8:or till tak, och 1 eller 2 st 4:or till skorsten. Alla som sett olika Legobitar förstår vad jag menar. Man kunde sedan köpa mer Lego och bygga ut huset, men också köpa lastbilar och utföra transporter.

Man kunde jobba som rallare och lokförare på järnvägen. På järnvägen kunde man också jobba som elektriker, det kunde man också göra till de hus som staten byggde. Uppgiften var att koppla in lyse i alla hus. För att vara ett så litet samhälle fanns det många olika yrken. Eftersom det var bara två eller tre verksamma individer i samhället, fick man byta jobb ibland, för att samhället skulle fungera.

Man var tvungen att komma ihåg att handla något man behövde, innan stora visaren stod på 12. Gjorde man inte det, fick man betala mera skatt. Skatten utarmade ekonomin, om man inte skatteplanerade. Precis som i verkligheten!

De finaste bilarna var dyrast, men de tjänade man oftast inga pengar på. Leken gick ut på att man skulle arbeta om man skulle få pengar. Så här i efterhand kan jag konstatera, att det var ett kommunistiskt samhälle jag hade skapat. Allt som gick att köpa var det Staten som ägde. Det var i så fall jag själv som var diktatorn. Det passade mig bra, jag gillade att bestämma.

I vuxen ålder blev jag också  företagsledare med som mest 12 anställda och sex hjärtinfarkter som följd. Jag tjänade visserligen grova pengar, men efter sista infarkten 2006, började jag inse att man inte var lyckligare fast man var rik. Jag lever ett lyckligare liv nu som om inte fattig, så i alla fall med begränsad ekonomi. Om detta berättar jag i senare avsnitt.

Det måste ha varit synd om ”lillebror”, han ville ju bara leka och göra det han ville. Han struntade fullkomligt i om han tjänade pengar, likaså om han fick betala skatt. Om man jobbade för lite och handlade för mycket, så inte pengarna räckte till skatten, var man tvungen att sälja något. Om lillebror hade handlat någon bil som jag ville ha, blev han alltid tvungen att sälja den, när han skulle betala skatten. Han glömde alltid att titta på klockan! Han byggde oftast ett större hus än mig, och fick på så sätt inte så mycket pengar kvar. Att ha hotell, tjänade man inga stora pengar på, det fanns bara 5 legogubbar som kunde bo där.

Om han då köpte den röda mercedersen, som gick att öppna dörrarna på, och lekte med den för länge utan att jobba, så hade han inte pengar till skatten. Om han då var tvungen att sälja den, började han grina. Jag försökte trösta honom med att det blir så om man inte betalar sin skatt, då kommer skattmasen och tar den.

Det hjälpte oftast inte, det kunde då komma någon vuxen och lägga sig i affärerna. Det var inte alltid säkert att jag kunde lura av honom mercedersen. Min pappa förstod vad leken gick ut på. Det hände att han tipsade lillebror om vilka bilar som var bra att köpa först. Det såg jag som en nackdel, det gjorde att jag inte kunde styra leken som jag ville.

Ibland köpte han den stora trailerdragaren, den var dyr, men den enda som man kunde köra järnvägsräls på. Det fanns alltid mycket jobb till den bilen, i stort sett hela tiden leken pågick. Leken fortsatte oftast i flera dagar om man fick ha alla grejer kvar. Om allt material tog slut, så blev det jordbävning. Då knölade man sönder alla hus, och började om från början. Det kunde också bli att man fick plocka undan och lägga sig om det var vid fel tidpunkt. Jordbävningar var aldrig bra att göra för sent på kvällen, då var man tvungen att städa.

Mitt ordförråd var bristfälligt

Det användes en del konstiga ord under min uppväxt. Min mor kunde säga, ”jag har så mycket att göra, så jag tror jag dignar”. Det här kunde oroa mig ibland, jag visste inte vad digna var, men det lät inte som något bra. Det hände ibland att jag då hjälpte till, så hon skulle slippa digna. Jag kunde exempelvis hjälpa till att hänga tvätt. Då jag frågade om det skulle hjälpa henne att slippa digna, skrattade hon bara, och jag var lika ovetande som tidigare. Samtidigt var jag lite nyfiken också, hade jag bara min storasyster eller någon annan att lita på i närheten, då skulle hon mycket väl kunna få digna, så jag visste vad det var som hände. Men hon dignade aldrig, vad jag minns.

Föräldrar ska väl tala om för sina barn när det är något de undrar över! Visst har jag väl skrattat åt mina barns frågor också, men jag har alltid sedan försökt förklara det de undrat över. Som när de skulle börja skolan så avslöjade jag för dem att inte Tomten fanns. Jag ville inte de skulle bli retade. Det blev de besvikna på, det märkte jag.

När de sedan kom upp i 10-11 årsåldern skulle jag berätta för dem om blommor och bin, och det där du vet. Då sa dottern, ”jag vill inte veta något om blommor och bin. För några år sedan berättade du att inte Tomten fanns, så om du nu tänker berätta att inte föräldrar knullar och gör sina barn själva, så vill jag inte veta det”.

Jag blev överrumplad av hennes svar och insåg jag var för sent ute, det lärde mig att man ska nog ta det ämnet i samband med Tomten, för att få det rätt i tiden. Nu gled jag iväg några decennier, men till på onsdag är jag barn igen!

Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #19 skrivet: november 19, 2017, 06:42 »
Fantastiskt kul att läsa din historia
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10022
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #20 skrivet: november 19, 2017, 09:26 »
Världsklass Wohlgart, tack för en fin berättelse...

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Birger

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1760
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #21 skrivet: november 19, 2017, 12:07 »
Fortsätt, så har Du snart ett synopsis till en bok! Det här är i Leif GW:s klass. Får jag ställa en försynt fråga?: Har Du läst mycket av Albert Engström och Fritiof Nilson Piraten?

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #22 skrivet: november 19, 2017, 15:28 »
Nej, läser aldrig böcker. Hade Torsten Ehrenmark varje år, men han dog oförskämt nog 1986, så då slutade jag läsa böcker

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #23 skrivet: november 22, 2017, 09:24 »
Gropungar 5 Arbetslivet börjar

Fortsättning från i söndags

Som 13 – åring fick jag mitt första jobb. Det var vid Brosäters Blomsterhandel, som ju finns kvar än idag. Jag fick med egen cykel och låda på pakethållaren, trampa runt på stadens gator och lämna blommor efter skolan. Toppförtjänsten under året var på påsk och julafton. Jag kunde då bli sen hem och det blev gnäll för jag inte kom hem och åt lunch.

Detta blev bara under 2 påsk och jular, sedan fyllde jag 15 år och kunde åka moped. ”Men vem kommer de blommorna ifrån?” frågade kunderna ibland. ”blommorna kommer från Brosäters Blomsterhandel, men vem som skickat dem, finns det ett kort som talar om” svarade jag. Det var bra att svara så, hade chefen sagt, då blev det ofta dricks också om man log. Det där med att blommorna kom från Brosäters Blomster-handel, var det viktigt att säga!

Jag var där i flera omgångar, jag började samtidigt vid konkurrenten Olaussons, som var den andra stora blomsteraffären, av flera i Lindesberg på den tiden. Men det gick inte att vara så rationell att man i smyg jobbade åt båda två. Det fanns samordningsvinster att göra, exempelvis allt som skulle till lasarettet, studentexamen, och om någon fyllde 50 år och liknande. Tyckte inte det skulle spela någon roll, vi hade ju betalt per bud!

När det upptäcktes fick jag sluta på Brosäters. Jag fortsatte dock vid Olaussons, och körde sedan med bil, de två sista åren. Då hade jag också fått jobb på Skattemyndigheten vid jullovet 1968. 1966 blev mina föräldrar 59 år, och de valde då att flytta från villan på Brodalsgatan 9. Här fanns alla bekvämligheter såsom vatten och avlopp, och badkar i källaren.

Det var centralvärme med vedpanna, det eldades även koks i den. Det blev vid försäljningen oljeeldning i huset. Vi fick förmånen att ta bort oljetanken den 16 december 2005, såg jag i vårt kundregister, då hade fjärrvärme kopplats in.

Moster i Glava skulle lösas ut från släktgården i Gusselby. Villan i Lindesberg blev därför tvungen att säljas. Mina föräldrar hade även gjort en dålig fastighetsaffär, genom att köpa en villa som hette Norrgården. Det var ett råd de hade fått av en bankman som hette Skoglund, och som bodde på Skinnarbacken 2. Han hade antagligen tänkt sig det som en längre tids investering. Den låg alldeles efter ån, med en dåvarande väldigt stor tomt.

Investeringen som sådan hade varit jättebra om de haft råd att ha det kvar. Men det hade de inte. De betalde 83000 kr för den, och fick sälja den till pastor Oskar Hågfeldt för 80000 kr. 3000 kr var mycket pengar i början på 60 talet. Att sälja släktgården ansåg min mor vara ett helt otänkbart alternativ. En villa i stan kunde man ju både ha och mista, tyckte hon. Vilket var bra för mig, men sämre för deras egen del.
Nu skulle det börja bäras ved och vatten, vid 59 års ålder. En mycket stor trädgård att ta hand om, som vi ungdomar fick hjälpa till med.

Även om det nu blev mindre och mindre. Vi var vana sedan vi var små. Usch vad jag hatade trädgårds-arbete! Jag avundades mina klasskamrater som bodde i hyreslängorna på Västerplan. Jag bestämde mig redan då för att inte ha någon trädgård att ta hand om när jag blev vuxen. Det är ett löfte som jag också har hållit ganska bra.

Jag gjorde en stor gårdsplan och en gräsmatta som inte blev alltför jobbig. Det var oftast min fru som skötte den detaljen. När barnen blev äldre tog de över den sysslan, men det förutsatte att det gick att åka när man klippte gräset, när de var yngre räckte det med att det brummade.

Efter grundskolan hade jag ingen uppfattning om vad jag skulle ägna mig åt i livet. Ville bli elektriker, men där kom jag inte in då. Jag lyssnade därför på mina föräldrar, som tyckte jag skulle sikta på att jobba på Lokala Skattemyndigheten, som den nu hette.

Jag gick därför efter grundskolan en termin på handelsskolan. Jag hade Eva-Lisa Ringström till lärare. Hon hade ett skratt som fick mig att skratta minns jag, det fick mig att tänka på en kvackande groda! Vid jullovet fick jag jobba extra vid Skattemyndigheten. Jag blev därefter erbjuden att börja jobba där. Då hoppade jag av skolan.

Jag blev anställd som kontorsbiträde. Större delen ägnade jag dock åt att köra brev och paket till de två andra avdelningarna som var utplacerade i Lindesberg. ATP avdelningen .låg på Bytesgatan, och Fastighetstaxeringen i vad som senare skulle bli doktor Lausten mottagning. Jag fick också åka och handla olika saker åt flera av damerna som jobbade där. Med det fick aldrig komma till häradsskrivarens kännedom. Men han märkte ingenting.

Jag använde min privata moped, vilket gjorde att ärendena gick alldeles för fort, mot om jag skulle gå. Det skulle ju inte Skattemyndigheten tjäna på, så jag fyllde ut tiden med att titta på vackra flickor som var på stan under dagarna.

1969 fick jag körkort. Oj, vad kul det var att köra bil. Jag hade redan köpt min första bil ett par år tidigare. Det var av Viktor Andersson i Norsviken för 750 kr. Det var en PV 444 av 1953 års modell. Nu började jag vara i Lindesberg på kvällarna. Tidigare hade jag mest varit hemma om jag inte kunde jobba.

Kunde jag inte smita iväg och jobba, fick jag jobba hemma med den förbaskade trädgården, med att skyffla bort ogräs i grusgångarna, klippa gräs med klippare som inte gick att åka på.. Jag gillade att köra bil, och anlitades ofta till chaufför, fick på det sättet snabbt kompisar i stan. Flera av dessa kompisar har jag kvar än idag.

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10022
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #24 skrivet: november 22, 2017, 10:37 »
Tänk vad uppfriskande att läsa om en annan människas liv för en gång skull. Så många skribenter ute på internet är t.om rädda att ens berätta hur gamla dom är, än mindre namn och bostadsort....

Jag fattar faktiskt inte dessa människor. Vad fan spelar det för roll att berätta hur gammal man är, och vilken stad man kommer ifrån?

Tack Wohlgart, underbart att så här i efterhand läsa om ditt liv.

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #25 skrivet: november 22, 2017, 11:40 »
Legolas, du berättar väl inte ditt namn???
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #26 skrivet: november 22, 2017, 12:07 »
Tänk vad uppfriskande att läsa om en annan människas liv för en gång skull. Så många skribenter ute på internet är t.om rädda att ens berätta hur gamla dom är, än mindre namn och bostadsort....

Jag fattar faktiskt inte dessa människor. Vad fan spelar det för roll att berätta hur gammal man är, och vilken stad man kommer ifrån?

Tack Wohlgart, underbart att så här i efterhand läsa om ditt liv.

legolas

 Tror det blir i nästa avsnitt jag avslöjar värre saker än detta. Mina barn och exet har censurerat tre avsnitt, som ni aldrig får veta, med hänsyn till dem

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10022
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #27 skrivet: november 22, 2017, 12:13 »
Legolas, du berättar väl inte ditt namn???

Åh herre jävvlar, hela satans internet-världen vet mitt namn och mina data....
Det du!!!!! ;D ;D

legolas/Gregor
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #28 skrivet: november 22, 2017, 13:03 »
Egentligen inte, du var väldigt noga med att inte skriva ditt namn för ett tag sedan
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10022
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #29 skrivet: november 22, 2017, 14:33 »
Egentligen inte, du var väldigt noga med att inte skriva ditt namn för ett tag sedan

Du skulle bara veta på alla olika forum och hemsidor jag varit med mitt namn och min information under många år nu......

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com