Författare Ämne: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar  (läst 13252 gånger)

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #45 skrivet: december 05, 2017, 05:59 »
  1346                                                                                        Gropungar 12 80-tal – 90-tal

1983 kom det första barnet. Jag upptäckte att alla kläder skulle märkas på förskolan. Min fru ville ha flera barn, det i mitt sätt att tänka, fick mig att beställa namnskyltar i tyg att sy fast på alla kläder, R. Andersson + telefonnummer. Det blev ett praktiskt sätt att lösa problemet.

Återvinning var i tankarna redan då, man insåg ju att det var ekonomiskt. Nu var det bara att hitta bra namn som börjar på R. Dottern blev glad, när hon i vuxen ålder fick höra att om slapp heta Rut. Rutan, det hade väl varit kul? Det var hennes mor som räddade henne från det. De andra heter Richard, Robbin Rodney, Rebecka och Rasmus.

Att barnen skulle ärva syskonens kläder var ju självklart. Barnen var också väldigt inkörda med att det skulle vara så. När en av dem var hos tandläkaren fick han en ny tandborste. ”Åh, vad bra” utbrast han och tillade ”då kan lillebror få min gamla” Tandläkaren reagerade, det slutade med att lillebror också fick en ny tandborste.

Bondgård ska ha djur
Ganska omgående efter att vi flyttat ut till gården skaffade vi 3 grisar. Jag hade ofta en förmåga att handla lite för fort. Jag hade ingenstans att ha dem än! De fick ta ett av rummen som mina föräldrar bott i ett par år tidigare. ”Men inte kan du väl ha grisar där” sa en faster från Östergötland. Ja, varför inte, det har ju fått duga åt mina föräldrar, då måste det väl duga åt grisar också? Det höll hon skrattande med om, hon tyckte väl bara det lät konstigt att ha grisar i en lägenhet. Huset skulle ändå rivas ut på hela undervåningen så småningom.

Jag hade ingen vana av grisar, men var till dem ofta, kanske alldeles för ofta. De skrek så fort de såg mig, varje gång gav jag dem mat, eftersom jag trodde jag gett dem för lite. Det visade sig att grisar är hungriga jämt, de är som jag, de äter fast de inte behöver! När de skulle slaktas på hösten hade de ett vitt lager som var 6 cm tjockt. Lönsamheten var nog inte den bästa på de grisarna. Men de hade knorr, de hade haft det bra att bo i lägenhet, det är säkert inte många slaktgrisar som gjort det!

Jag hade nu lärt mig att man inte ska mata grisar fast de skriker. Grisar var väldigt trevliga djur att jobba med, de tog ofta upp kommunikationen, genom att göra någon form av djävelskap. Vid ett tillfälle skulle jag laga en matho i trä som de haft sönder. Jag stod nedåt böjd med spik och hammare, och galten tog tag i mig bakifrån, och kastade upp mig en halvmeter, trots mina dryga 100 kg! Jag ville jobba med grisar, och bestämde mig för att utveckla det området.

Gårdshuset med de två lägenheterna var ett stenhus, och passade bra att göra om till ladugård, det revs ur helt och hållet. Broder Dennis var med och bestämde hur och när vilka bärande väggar som kunde rivas. Vi stagade upp taket provisoriskt för att kunna lägga dit två tvärgående balkar genom hela delen som skulle bli ladugård. Det var komplicerat, då takstockar gick åt två olika håll. Huset var byggt av sindersten och såväl ytterväggar som innerväggar var 40 cm tjocka. Vi rev ut alltihopa, detta blev bra fyllning att gjuta golvet på, det räckte även till mera fyllning här och där. Dennis var skicklig i sin yrkesroll både teoretisk och praktiskt. Teorin ska stämma med praktiken, och det gjorde det också.

Jag fick tips av Dennis att bönder kunde låna pengar från Prytz Donationsfond räntefritt. Det gällde även om man bytte verksamhet på gården. Jag fick låna 150.000 kr för att bygga ladugård. Jag kunde nu bygga en helt modern ladugård med tryckutgödsling. Jag hade totalt 11 boxar, vilket räckte bra vintertid. På sommaren släpptes grisarna ut i stora grisgårdar byggda av ett broräcke som köpts vid Rivtjänst i Örebro tidigare. Jag hade som mest c:a 100 grisar på sommaren. Nu fick det räcka med den utvecklingen.

Det fanns även en övervåning på huset. Här fanns ett rum som tidigare en dam i Örebro hade hyrt som semesterbostad. Övriga delen på huset var en stor torkvind som inte hade använts på många år. Här byggde jag ett hönshus som blev godkänt för 800 frigående höns. Det lilla rummet som damen hade hyrt fick bli packrum. Hönshuset byggdes i två avdelningar med en gång emellan, där man plockade äggen. Jag köpte 400 höns första året och 400 året därpå. Anledningen var att jag på så sätt skulle få en jämn produktion, genom att byta ut höns varje år. Det här gick i några år, men var egentligen ingen lönsam affär. Det tog slut av sig själv i slutet av juli 1995, då hela husets övervåning brann ner och 370 höns innebrändes.

Då kändes det bittert, så mycket jobb, och så mycket pengar som lagts där de senaste åren. Jag trodde inte då att huset var fullvärdesförsäkrat, men det var det, visade det sig. Det var det andra gårdshuset som var bristfälligt försäkrat.
För att göra det billigare för mitt försäkringsbolag erbjöd jag mig att bygga upp det i egen regi. Jag kunde då göra enplanshus av det, och bygga ut svinstallet istället. Kostnaden hade jag beräknat till 450.000 kr. Det hade räck till en skaplig byggnad.

Men Länsförsäkringar sa nej till mitt erbjudande, men ett enplanshus kunde jag få ändå. Jag skulle då få en ersättning för övervåningen, som jag kunde använda hur jag ville. Det lät bra tyckte jag ända tills de presenterade hur mycket jag skulle få. De skulle betala 12000 kr för hela övervåningen! Då fanns ju ingen anledning att snåla om det inte kostade mera, så då beslöt jag att de kunde bygga upp den istället. Hela byggnotan stannade på 703.000 kr, så jag blev glad över att jag inte byggde i egen regi.

Här inreddes sedermera en lägenhet och en fritidslokal till mina 5 barn, och till de familjehemsplacerade missbrukare vi hade börjat med. Här placerade vi en del träningsutrustning, biljardbord och pingisbord. Det var bara populärt några år, jag gjorde sedan en lägenhet av det också. Detta för att kunna ha generationsboende på gården.

Vi var en stor familj, men vårt matkonto var väldigt lågt i förhållande till det. Vi hade även nötdjur i flera år. Sista vintern jag hade det, gick korna genom stängslet. Sonen ringde till mig i Thailand och frågade om han fick skjuta dem efter riksväg 68! Jag skrek naturligtvis rätt ut, att det fick han inte göra. Jag sa till honom kontakta en annan bonde, som dessutom var polis. Flera bybor hjälpte till att fånga in dem. Det var sista vintern jag hade djur.

Vid ett tillfälle blev ett rådjur påkört på min mark. Jag gick dit med skottkärra för att hämta det. Det var ganska sönderslaget, men jag fick ihop till en köttgryta som jag kallade Bambigryta. Flera av barnen blev tveksamma, lilla Bambi som är så söt kunde man väl inte äta upp? Dagen efter kallade jag den köttgryta, då gick det bättre, då kunde alla äta.

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #46 skrivet: december 09, 2017, 04:15 »
1448           
Gropungar nr. 13      90-tal igen

Jag blir så glad när jag ser någon som bygger upp någonting från ingenting, och undrar ibland varför inte jag kunde göra likadant. Varför kunde inte jag fått vara Ingvar Kamprad t.ex? Fått bygga upp ett världsomspännande företag från ingenting? Clas Ohlson har inte varit så dumt det heller. De har båda startat från ingenting, med en bra och enkel idé. Det enda jag har gemensamt med båda två, är att jag sålt jultidningar och majblommor, samt Dagens nyheter på söndagar.

Nej, det var mig inte förunnat, men jag har troligtvis inte haft uthålligheten heller. Jag har under mitt liv startat fyra företag, varav jag hållit igång tre av dem i tio år. Efter det har jag tröttnat och bara slutat av någon anledning. Det lilla jordbruket med grisuppfödning och höns, fyllde jag på med en uthyrningsfirma, med alla typer av bilkärror skyliftar, minigrävare, bobcat m.m. Samtidigt var jag anställd som busschaufför vid Länstrafiken.

Att vara grisuppfödare och busschaufför visade sig inte vara den bästa kombinationen. Man har som bekant olika uniform och skor, till dessa yrken. Att bära uniform var inte min grej helt enkelt, gillade inte det i lumpen heller, men det var ett nödvändigt ont. Annars trivdes jag bra med att vara busschaufför. Man träffade mycket folk i alla samhällsklasser, jag gillade att prata med lasten, även om det inte var tillåtet.

Jag fick klagomål under flera år från arbetsledningen för min klädsel. Till slut började dessa urarta till varningar för min anställning. Då skärpte jag mig ett tag, men jag var snart tillbaka i gamla vanliga gängor igen. Du vet det där att lära gamla hundar sitta, o.s.v. Jag fick till slut sparken. Det kändes bittert då, jag trivdes bra med att köra buss. Men det var tur för min egen utveckling att det hände, om detta berättar jag i nästa inlägg.

Barnen fick lära sig jobba

Nu började barnen bli så stora att de kunde göra lämpliga sysslor för att hjälpa till med saker och ting i hemmet. Vi var en stor familj, och alla skulle hjälpas åt. Jag tyckte det var en bra barnuppfostran, jag hade min fru med på den idén också. Annars är ju barnarbete förbjudet, och ska vara det också. Den yngsta var åtta år, de skulle lära sig i tid. För att få sin veckopeng, var man tvungen att göra någon form av syssla. Vägrade man, blev det avdrag på veckopengen för den dagen.

Jag upprättade därför ett arbetsschema, även vuxen var med på schemat. De olika punkterna var, Hämta posten, vi hade c:a 100 met. Till postlådan, så det blev en uppgift. Jag hade alltid den posten på söndagar, men det var det ingen som reagerade på. Kom ju ingen post då.

En annan var djur, då skulle man ansvara för att katten och hunden hade mat och vatten. Dammsugning var en annan post, det var kök, lekrum och vardagsrum vill jag minnas. Det slarvades ju naturligtvis med de minsta, men de gjorde så gott de kunde. Det var inte det primära, det var viktigt att de måste göra något för att få pengar, det var så vi tänkte.. Jag var tvungen att arbeta för att få pengar, det skulle de också lära sig.

Kök var en annan punkt. Då skulle man plocka i och ur diskmaskinen, man kunde också få vara med att laga mat. Det här lärde de sig säkert på, men det är bara två av dem som nu när de är vuxna, gillar att laga mat.

Handräckningstjänst hette en punkt. Då kunde det bli vad som helst som behövde göras. Det kunde också bli att man fick göra någon av de andra tjänsterna om någon var sjuk, eller hade arbetsvägran. Det var också så att om någon vägrade, fick, fick ju den avdrag, men då kunde någon annan ta den tjänsten och få den ersättningen.

Ibland kunde man få bonuspengar, det var om det tillkom något utöver det som var på schemat, t.ex att dammsuga fler golv..

Sopor var en punkt, det gällde bara att på ut med soporna, och kolla källsorteringen. Alla hade också en ledig dag, precis som jag hade! Det här höll i några år, men när de största sedan började gymnasiet så sprack det, då fick de ju pengar ändå

Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #47 skrivet: december 09, 2017, 10:15 »
Jag gillar verkligen det du skriver. Blev det en bok till slut? I så fall vill jag köpa den
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #48 skrivet: december 09, 2017, 23:16 »
Det blev inte tillräckligt mycket material till en bok.
Tankarna finns fortfarande, men skall då kompletteras med en del av mina bloggar.

Har skrivit på Lindenytt.com/blogg i fem år, som är ett lokalt media i Lindesberg, så där finns en hel del.
Det går att bläddra tillbaka till den första som skrevs, gjorde faktiskt det häromdagen
Hade över 20000 läsare i månaden för ett par år sedan.
Där är det inte som här, att man kan kontrollera den uppgiften själv, måste alltid förlita mig på Lindenytts redaktion.

Kul du tycker om att läsa det jag skriver

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #49 skrivet: december 11, 2017, 19:21 »
1550                                                                             Gropungar 14 Tankdemontering startas

Efter att jag fått sparken från bussarna, började jag en datakurs på Masugnen. Här fick jag lära mig word och excel, och lite annat plock med dator. Här fick jag också lära mig företagsekonomi. Jag hade en excellent lärare vid namn Magnus Nordkvist. Han kunde verkligen göra utbildningen medryckande och intressant! Men det tog slut efter ett tag, och jag gick ut i arbetslöshet igen. Därefter sökte jag starta eget bidrag, för att starta upp företag tre, börja sälja ved.

Andra året jag höll på med det, kom jag till en kund som ville köpa mer ved, om han bara hade fått bort oljetanken. Nu blev det som en helikopter i huvudet på mig! Att jag inte kunde begripa det tidigare!
Veden blev tråkigt att hålla på med, det blev flera stycken till som startade. De hade bättre förutsättningar än mig, de hade egen skog, jag hade sålt min skog 1986, för att ha ekonomi till att rusta på husen.

Trots att jag visste att oljan hade blivit för dyr för de flesta, (de började ju med ved) fattade jag inte förrän då, att det måste vara oljetankar man ska ta bort. Här måste finnas hur mycket jobb som helst. Gjorde ett snabbt överslag, och konstaterade att det måste finnas minst 50000 oljetankar inom 25 mil. Med facit i hand visade sig det vara mycket mera. De som vid den här tiden höll på med det, var SITA och Ragnsells. De tog oförskämt mycket betalt, vi tjänade grova pengar bara att ta hälften så mycket.

Oljetankar verkade lockande vid närmare eftertanke, man fick oljeskvättar och plåt gratis, samt betalt för det utförda jobbet. Nu startade jag företag fyra, också det med startbidrag, det visade sig skulle bli ett lyckokast.Men nu gällde det att gå försiktigt fram, så man inte väcker björnar som sover. Valde därför att inte marknadsföra mig i mitt närområde, utan inom 20 mils radie. Hemmamarknaden hinner jag med sedan tänkte jag. Men det blev som med veden, det startade upp flera andra i närområdet.

Det dröjde dock ett tag innan de kom igång, och jag lät dem hållas, utan att konkurrera med deras priser som var lägre. Det visade sig vara ett klokt beslut. De var billigare än mig, men det brydde jag mig inte om. Att konkurrera med pris ansåg jag inte vara rätt sätt, även om jag själv gjorde det med SITA. Mitt pris var normalt.

Man skulle istället välja kvalité på arbetet, så man får ett bra rykte. Det gällde att se till att man hade duktiga medarbetare, som strävade åt samma håll. Vi hade två slogans som retade våra konkurrenter enormt, ”Är inte tanken borta på två timmar, bjuder vi på jobbet” den andra lyder, ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid” Vill du läsa om hur duktiga vi är så har du adress till hemsidan här: www.tankdemontering.com

Sonen har gjort om sidan jag gjorde, och anpassat den till Norska marknaden, vilket väl också är rätt. Jag hade fördelat allt beröm länsvis, men nu minskar den här typen av jobb i Sverige markant. Det som är kvar är större anläggningar i bostadsrätter och vissa industrier, dessa jobb får vi mestadels ändå, då vi har en bred erfarenhet. Vi har faktiskt rivit två fjärrvärmeverk också åt Köpings kommun, med totalt 5 pannor som vägde 16 ton styck.

Till det var det 4 skorstenar i plåt att ta ner, de lyftes ned med inhyrd kran. Det är hittills det största jobb vi gjort. Vi skaffade en kamera som vi kunde flyga upp till skortstenens topp och fotografera, för att se om det fanns något att lyfta i, en smart grej som sonen kom på. Men nu skenade jag iväg några år.

Mina konkurrenter körde på i närområdet de bodde. Under tiden hade jag pinkat in ett revir i fem län. Vi skaffade telefonnummer i Södermanland, Dalarna, Värmland och Östergötland, för att vi skulle se ut att vara lokala företag. Det såg ut som vi var större än vi var, men det störde mig inte speciellt ofta. Vi fick förfrågan på 340 oljetankar åt Borlänge Energi, det jobbet valde jag att avstå, då vi inte skulle klara den angivna  tidsplanen.

Det var i början, och jag hade då bara 3 anställda, + någon extra som sattes in vid behov. Vi behövde vara tre på bilen, då det förekom tunga lyft med pannor som skulle bort. Jag ville hellre ha många mindre, än en stor uppdragsgivare. Men det kunde jag inte gärna säga. Men det blev ett bra jobb åt mina konkurrenter, som på så sätt höll sig undan ett tag.

Jag byggde upp ett samarbete med rörmokare, pumpinstallatörer och energibolag inom 25 mils radie från Lindesberg. Mailade dem alla, och följde upp med telefonsamtal efter några dagar. Alla började borra för värmepump, andra gick på fjärrvärme, samt en och annan pelletseldare. Jag hade nu fått ett bra kontaktnät, med såväl installatörer som fjärrvärmebolag.

Jag fick vara med ibland, när fjärrvärmebolagen skulle ge information till blivande kunder.  Detta var mycket värdefullt, dessa kunder fick jag så gott som alla. Nu hade jag fått fäste, nu kunde ingen röra mig! Nu började allting gå fruktansvärt fort, och jag hann inte med Västergötland. Missade också en del av hemmamarknaden. Jag kände mig ändå nöjd med mitt arbetsfält.

Jag insåg att det gick åt lastbilar för att kunna fortsätta den utstakade linjen. Skaffade en liten kranbil och en liftdumper. Bytte sedan upp mig till bättre och bättre lastbilar efter hand, och fler anställda.
Det här förstörde jag otroligt mycket pengar på! Till slut hade jag två lastbilar igång, och en lastväxlare i reserv som jag kunde göra om till både kranbil och liftdumper, när någon av de andra gick sönder eller skulle servas. Blev det stillestånd blev det dyrt, hade jag fått erfara.

Så de två små demonteringsbilarna. De två små blev egentligen dyra att åka med. Man blev tvungen tömma skrot ofta, det tog bort väldigt mycket tid, om man räknade på det. Men det var heller inte så lätt att få tag i bra chaufförer till lastbilarna. Det var ju inte bara att köra lastbil, man skulle göra demonteringar också.

Det blev mycket att hålla reda på. Jag var ingen van arbetsgivare, ställde samma krav på anställda som jag hade på mig själv. Jag hade svårt att inse att man inte kunde göra så. Man skulle ha koll på att alla bilar var i ordning, det blev många olika chaufförer på bilarna. Anledningen var ju mig själv, jag kunde aldrig ge beröm, trots att jag oftast hade dokumenterat duktiga killar.

Den förste av dem hette Magnus. En stor stark kille som var enormt bra att ha vid pannuttagningar. Jag grät efter att han sagt upp sig. Jag tänkte på hur och om jag kunde förändra mig. Jag försökte, men det var mycket omkring mig hela tiden, det gick inte.

De flesta av mina anställda har haft ett gott självförtroende, var det någon som var utan, fanns det flera i gruppen som gärna tog hand om honom. Jag hade ett kanongäng under den här tiden! Man såg hur självförtroendet växte på honom, jag fick beröm av AF, och jag tog åt mig av det, fast jag egentligen inte gjort någonting åt det.

Det var hans arbetskamrater som hade gjort jobbet! Vi var på den här tiden ett toppen gäng, där alla tog hand om alla. I spetsen var Hans Persson, (frid i hans minne) här fick jag en stor avlastning, genom att alla vände sig till honom. Jag var för stressad jämt, mig var det bara en som vände sig till. Denne slog mig till slut på käften. Hur jag bemötte det, ska jag berätta om i ett senare inlägg.

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #50 skrivet: december 16, 2017, 16:34 »
1654                                                           Gropungar 14, jag får på käften

Jag satt som vanligt vid mitt skrivbord när arbetarna kom hem efter avslutad arbetsdag. Vi hade tidigare på dagen haft någon diskussion om något jag inte minns. Vi var inte ense i frågan, men jag diskuterar gärna till punkt och förklarar varför. Till slut brast argumenten för arbetaren, och han behövde avreagera sig genom att tilldela mig en handflatesmäll. Det var inte alls så farligt, men glasögonen for av. Han ångrade sig och bad om ursäkt redan dagen efter. Den godtog jag, men det föranledde inte att straff skulle utebli, vilket jag också förklarade för honom.

Jag gick några dagar och funderade på en lämplig bestraffning. Han skulle helst glömma bort det, så det blir som en överraskning!  Jag kom så på något riktigt bra! Jag väntade ett par veckor, så han inte skulle misstänka något.
Det var så att i fritidslokalen skulle ett fönster sättas in, den skulle nu göras om till lägenhet. Arbetaren bodde i lägenheten som byggts bredvid. Jag gick in till honom och frågade, om han kunde hjälpa mig slå hål i väggen, för att påbörja fönsterbygget.
Jag ritade in en rektangel där hålet skulle vara. Jag frågade sedan arbetaren:
Om du sopar till med knuten näve så mycket du orkar, nog måste du väl kunna slå hål i en gipsskiva?

– Med lätthet, svarade arbetaren, och tog sats så han fick bra slaglängd. Jag sa aldrig att det var en gipsskiva, jag ställde bara den frågan!
Han slog inte hål, det var inte bara gips, det var en OSB skiva innanför. Det gjorde ont i näven. Han hade nu fått sitt straff på ett bra sätt, tyckte jag. Som chef skall man deligera så mycket som möjligt. Handgemäng har jag inte varit mycket för i vuxen ålder,  det var bättre han fick ge sig ett straff själv. Han är fortfarande anställd vid företaget, efter en kortare tid hos en konkurrent. En mycket företagslojal kille som har tillägnats ett eget inlägg.

Driva företag med socialt intresse

Jag har alltid varit en misstänksam person. Jag anade ugglor i mossen, när jag fick ett erbjudande från en konsult, som arbetade för Arbetsförmedlingen. Det gällde en person som gått många olika utbildningar inom AMS. De lät tilltalande allihopa. Han saknade inte självförtroende, men det var andra problem. Mycket hög sjukfrånvaro, var nog det allra största problemet. Han var naturligtvis inte sjuk alla gånger, men ibland var han det också. Han var bara lat, innerligt lat, erkände det själv också, en gång när jag satte saken på sin spets.
Han gjorde en lång praktiktid hos oss. Jag kan förstå att det kan vara surt att arbeta gratis på en praktikplats. Jag erbjöd honom därför en Thailand resa tillsammans med mig. Om han gjorde det bästa han kunde i två månader, vi skulle ta ett par veckor i september. Jag hade fått tag i en resa för 5000 kr. Hans beteende ändrades lite till det bättre under två månader. Men när vi sedan skulle åka till Thailand ville han inte bli med!

Jag blev förundrad, varför hade han då bättrat sig, när han ändå inte ville ha resan? Men det skulle visa sig att jag skulle bli förundrad många gånger på den här personen. En social och mycket trevlig person, med många bra utbildningar som passade mig. Jobbade bra när han jobbade, men med så mycket frånvaro bara för att vara så fruktansvärt lat. Men han var mycket intressant att jobba med, jag kunde bara inte motstå honom!
Jag har alltid gillat psykologi, och ville utveckla mig på det området. Han kändes som ett utmärkt objekt för mitt ändamål. Till både hans eget och arbetskamraternas förtvivlan anställde jag honom!

En av de anställda frågade om jag blivit tokig. Men han förstod inte min avsikt och mitt mål. Under hans praktiktid hade vi märkt hans frånvaro, så vi var ju alla förberedda när han till slut anställdes. Som arbetsgivare hade jag rätt att kräva läkarintyg från första dagen. Han valde att inte komma med något läkarintyg, att vara lat är ingen sjukdom. Därmed betalade jag inte ut sjuklön.

Han blev nödsakad att arbeta 2 veckor varje månad, för att klara sin försörjning. Något mer behövdes uppenbarligen inte. Efter ett tag lärde vi oss vilka veckor han blev tvungen att arbeta. Svårigheter uppstod när han jobbade 2 eller 3 dagar varje vecka, då kunde man aldrig veta vilka dagar han tänkte jobba framledes.
Det var irriterande, eftersom han hade lastbilskort. Jag blev tyvärr tvungen att säga upp honom efter en tid, därmed fick jag inte fortsätta med mitt psykologiska experiment. Men det var en lärorik tid, även om den nog kostade en del pengar. Men alla nöjen kostar pengar, så på det viset kan man inte tänka. Och förresten, vad ska man med pengar till, om man som jag, ändå inte kan sköta dem?

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #51 skrivet: december 21, 2017, 01:07 »
1755                                                                         Gropungar 15, Min vän från rännstenen

Det visade sig att han skulle bli en vän för livet. Vi träffades 2004.
Det var så att en oljetank jag hade på gården skulle rengöras. Ingen av de anställda ville eller kunde sanera den. Den var en meter hög, en meter bred och 3,5 meter lång. Det var vår 7:e tank vi tog i företaget, såg jag i vår kundlista.
Den hade hämtats 5 år tidigare på Brogatan 24 i Örebro. Vi hade sparat den, för att slå alla slattar i. Nu skulle den saneras och göras ren, efter 5 år.  Ungefär så uttryckte jag mig till rännstensvännen.

Jag erbjöd honom 500 kr, om han gjorde rent tanken. Han blev glad över att få ett arbete, och tjäna 500 kr, och åtog sig det.
Efter 4 timmar gick jag ut och kollade, eftersom han inte kommit in. Det visade sig att han gjort tanken kliniskt ren, vet inte om han använt tandborste på slutet. Han fick sin femhundring, och han erbjöd mig ringa, om jag behövde mer hjälp.

Min rännstensvän var en av Örebros värsta amfetaminister, och var känd av alla Örebropoliser. Han hade några dagar tidigare muckat från ett fängelsestraff i Mariestad. Där hade han hämtats av en BOV, (hans initialer, mycket passande) det var han som presenterade honom för mig. Han använde honom till helt andra sysslor, än vad jag hade att erbjuda.  Kontakten återkom ganska omgående, och han fick provjobba ett par veckor. Han fick ett par veckor till, och jag kände mig väldigt nöjd med honom. En mycket  företagslojal, ärlig och driftig kille och som tog ansvar för sitt jobb. Han har även ADHD som jag tycker är ett bra handikap om man har tid för dem.

Jag kollade med Arbetsförmedlingen, hur mycket jag kunde få i bidrag för 670207, men han fanns inte inskriven vid AF.
När jag då förklarade, att det här är en relativt nyutskriven killle från ett fängelsestraff, och som vill ha ett jobb. Han har nu varit utan amfetamin under någon månad, och han har beslutat sig för att lägga av med skiten. Värd att ge en chans, tycker jag, eller hur?.
Efter en snabb utredning erbjöd AF 75% på lönekostnaden under 3 år, troligen med förlängning. Det här var en kille som knarkat i hela sitt vuxna då 37 åriga liv.

Nu hade han blivit anställd, och han var mycket stolt över att ha ett jobb. Hans mor hörde av sig, och undrade om det verkligen var sant.
Han fick sedan återfall ett par gånger. Det irriterade mig oerhört, vi hade ju snackat om det!
Lägg ner amfetaminet, ta till vilka medel du vill, bara du lägger ner det. Haschet kunde han inte avstå från, även om det är en helt annan drog. Vad han gör på sin fritid, är ingenting som jag har med att göra, såg mellan fingrarna här.
Men nu hade han tagit amfetamin, det tilläts inte på fritiden heller, och nu skulle han jagas. Jag känner folk i alla samhällsklasser i Lindesberg och efter lite rundsnack med några stycken, ringde jag till honom och talade om var han var.
Det förundrade honom, hur jag kunde veta det.  Han insåg att jag brydde mig om honom!
Han jobbade vidare i företaget så länge jag hade det kvar. Han jobbade även åt sonen ett tag. Sade sedan upp sig på ett diva aktigt sätt, och började jobba vid en tidigare arbetskamrat, som startat upp med tankdemontering själv.
Han tycker det är jag som räddat livet på honom, och det är nog Ingen annan som hade sett mellan fingrarna tidigare, för att han rökte hasch. Jag känner mig stolt över att ha lyckats med ytterligare en narkoman, även om nu inte den här var familjehemsplacerad.

Av 11 familjehemsplaceringar lyckades jag med 4, vilket man från myndighetshåll tyckte vara bra. Själv hade jag högre krav än så, slutade därför med det, företaget hade nu växt sig så starkt, att det fanns inte tid för att göra ett bra jobb med narkomanerna.
Han fick sedan gå en behandling vid RSÖ och blev ett intressant undersökningsobjekt för forskning, hur kroppen förändrades efter att en djupt nergången amfetaminist slutar med den drogen. De ville att han skulle sluta med haschet också, men det tycker han fortfarande inte att han kan, trots att han nu fyllt 55 år.

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #52 skrivet: december 25, 2017, 19:36 »
   1859                                                                   Gropungar 16 Företagsandan dödades

Detta stod att läsa i Lindenytt 2009.

Åtalas: ”Jag har gjort fel – men rätt”
 
Företagaren Wohlgart Andersson åtalas för miljöbrott. Detta med anledning av att hans företag Tankdemontering omhändertagit och forslat bort en större mängd miljöfarligt avfall än vad de har tillstånd för. -Anledningen är helt och hållet för att undvika att detta avfall kastas med hushållsavfallet. Det måste väl ändå vara bättre att det hamnar på en miljöstation, kommenterar Wohlgart.
 
Avfallet man talar om här, är en blandning av kemikalier och bottensatsen i villaoljetankar som återstår efter en sanering av tanken. Denna mängd miljöfarligt avfall uppgår till ca 10 kg i snitt per tank och sanering. Företaget har tillstånd att ta hand om avfallet och gör det med alla säkerhetsföreskrifter som måste efterföljas. Men de får inte köra mer än 400 kg per år. Den regeln har man brutit mot, fullt medvetna om att det är fel. Wohlgart Andersson hävdar bestämt att detta gjorts för att avfallet inte ska hamna på fel plats.

-Vi har gjort fel, men det känns ändå bättre att köra avfallet till rätt plats istället för att chansa på att kunden tar hand om det på rätt sätt. För vi har ju sett hur det brukar gå till, att man kastar det i soporna som vanligt hushållsavfall. Vid ett par tillfällen har vi påpekat för kunden att de inte kan göra så där, att linda in avfallet i plast och dumpa det i soptunnan. Men då har vi fått höra att ”det har väl inte vi något med att göra”, berättar Wohlgart. Privatpersoner får frakta bort max 25 kg sådant avfall per år utan tillstånd eller avgifter.

Företaget Tankdemontering har tillstånd för 4000 kg, men har tagit hand om drygt 30 ton. -Jag ser ju egentligen ingen skillnad på om vi kör 4000 kg eller mer. Vi gör det på samma sätt oavsett mängd, med utbildad personal och ADR-märkt transportfordon och till en miljöstation. Som jag ser det blir vi straffade av en miljömyndighet för att vi har värnat om miljön.

Det är ju lite ironiskt faktiskt, säger han. ADR-märkningen är till för att bland annat räddningstjänsten skall vara medvetna om vad som fraktas vid händelse av en olycka. Varför har ni inte sökt tillstånd för större mängder än dessa 400 kg, ni har ju ändå varit medvetna om vad som gäller? -Problemet är ett väldigt invecklat regelverk som bland annat kräver att man skall ha arbetat som arbetsledare i minst fem år innan man får söka tillståndet.

Hur många arbeten har ni gjort totalt under er verksamma tid? -Jag kan inte siffran exakt på rak arm, men det är strax över 6000 tankar. Hur vanligt är det att kunden kastar detta miljöfarliga avfall i soporna? -Uppskattningsvis vid hälften av fallen, med andra ord väldigt många kilo per år. Hur kommer ni gå vidare nu? -Jag bestrider naturligtvis åtalet eftersom jag tycker vi gjort rätt som tagit hand om avfallet och garderat oss från att det hamnar i naturen istället.

Jag blev dömd för det här, och jag insåg att miljömyndigheterna innerst inne inte bryr sig om miljön! Eller också är det bara okunskap, något fel är det! De kan bara titta på lagstiftningen, hur det sedan funkar i praktiken, har de inte en susning om. Det är beklagligt att det skall behöva vara så! Jag hade egna containrar där avfallet tömdes varje dag.

När containern var full åkte jag till Sakab med den, det kom faktura på omkring 50.000 kr varje gång. Jag tyckte jag tänkte mycket miljövänligt, och betalade mycket pengar för det, men istället blev jag ironiskt nog dömd för miljöbrott!

Jag skulle naturligtvis ha tänkt på min ekonomi, istället för att tänka på miljön. Numera lämnas avfallet kvar hos kunderna, så nu vet ingen vart det tar vägen. Men det är så myndigheterna vill ha det, då får man rätta sig efter det! De tycker det är bättre att 1000 okunniga kunder, gör 1000 miljöfarliga transporter, istället för att vi som kan branschen utför transporterna!

BMB var på gården ett par gånger varje år och inspekterade. De talade om att de skulle komma, och vi städade på gården. Men hur mycket man än gjorde, så hittade de alltid fel. De kan inte säga allting på en gång, utan det skall sägas under tid. Det är ett högst märkligt beteende!

Man vill att det ska bli fel, för då kan de tala om att det är det! De mår bra av att ha den maktkänslan. Det är inte frågan om att de skulle kunna vara rådgivande istället. Den enda som möjligen var det, var Hilkka Siewert. Henne fick jag inte ha som handläggare, hon var chef, och skulle inte hålla på med sådant.

Hade jag fått alla uppgifter om gällande förordningar från början, kanske jag valt att göra på ett helt annat sätt, med skrothanteringen och med det miljöfarliga avfallet t.ex. Jag ville ha helheten på en gång, för att slippa lägga massor med pengar helt i onödan. Nej, man ska liksom en råtta plågas av katten tills man är död!

Skrotgården jag gjort bakom logen, kunde inte klassas som industrimark, eftersom det fanns två lägenheter i ett gårdshus. När sedan skrotet lades på framsidan, skulle det byggas insyningsskydd. Logen var redan ett insyningsskydd, och medförde ingen kostnad.

Som företagare har jag tagit bort oljetankar och pannor i 10 år, och har under åren haft betydande mängder skrot. Man ska till Miljökontoret redovisa journal över vilka mängder, och specificera vilken typ av skrot, samt vilket datum, och vart detta levererats, vem som kört det, m.m.

Därtill skall man redovisa om man kört ”farligt avfall” såsom lysrör, batterier, och i mitt fall även det bottenslam som finns i en oljetank. De olika avfallen skall specificeras med en kod som finns för alla material. Man ska också redovisa var man mellanlagrar allt material, samt vem som transporterar det till och från mellanlagringen. Det är inget konstigt med det, jag är ju företagare, och måste hållas under noggrann kontroll.

Är man privatperson däremot, då behöver man inte fylla i några blanketter alls, för samma transport. Om privatpersonen istället slänger avfallet i soptunnan har man ingen som helst kontroll över det.  Men så är det naturligtvis inte, en privatperson kan man ju lita på!

Jag får också betala betydande belopp för att lämna detta vid SAKAB, trots att det går till fjärrvärmen i Örebro. SAKAB får betalt två gånger för samma vara, en ganska bra affär, som är få förunnade. Som privatperson kan man lämna farligt avfall gratis. Det är ju så små mängder menar man. Det är bara det att det avfall vi numera lägger kvar hos kunden, är ju samma mängd som den vi levererat till SAKAB, och som vi betalt dyra pengar för!

Nu betalar Kommunen för det istället, och jag kan ju konstatera så här i efterhand att mitt miljötänkande varit fel från första början. Som företagare borde jag ju istället ha tänkt på min egen ekonomi, före innan jag tänker på miljön. Men som miljötänkare tänker man snett ibland, man behöver bara se på Miljöpartiet hur de tänker.

Av vilken anledning allt detta ifyllande, visste nog inte ens BMB. De läser bara regelverket, många gånger utan att förstå dess innebörd. Jag kan ge ett exempel. En nedgrävd oljetank skall sandfyllas eller tas upp enligt regelverket. Anledningen till det, vet inte alltid myndigheterna.

Men det är att den kan rosta, och någon kan då ramla ner i den. I regelverket finns Inga undantag för glasfibertankar. Men vad är anledningen till att en glasfibertank måste sandfyllas? Istället tycker jag det skulle vara bättre, om man var tvungen att ta upp alla plåttankar, och inte tillåta metall i backen. Men så är det inte! Efter att varit förföljd av dem i 8 år, tröttnade jag på dem till slut, och lät en av sönerna ta över. Han har bättre tålamod med myndigheter.

Det här var 1 juli 2009 och jag fick gå och drälla i tre år innan jag kunde få pension som 61 åring. Jag levde på travet i några månader, men insåg ganska snart att det behövdes en säkrare inkomstkälla. Bara för att det under en tid gått bra, så fortsätter det inte så, oavsett hur mycket man läser.

Jag hade mitt hyreshus i Kopparberg betalt, och kunde leva på hyrorna där tills jag fick min pension i april 2012. Visst snurrade det till ibland, och man ville starta något nytt. Men kruxet med goda idéer, är att de snart urartar till hårt arbete. Men vid 59 års ålder började det ge med sig efter ett par dagar. Men det kunde också flamma upp igen, efter några veckor, som alla andra virus kan.

Vid 62 års ålder blev jag dock helt botad. Det blev precis som om jag fått någon slags vaccin. Nu har jag blivit innerligt lat. Kom du arbetslust, här ska du motstånd skall finna.! Många gnäller om arbetslösheten, men vad gör de själva åt den? Visst kan jag hålla med om, att det är dåligt med jobb att söka. Men jobb finns det ju, skulle jag ha fel vore världen färdigutvecklad! Tanken låter ruskig, den påminner mig om när jag som barn gjorde jordbävning. När jag byggt mitt samhälle färdigt, och materialet var slut, och inte kunde göra mera.

Detta är det sista inlägget i den här serien, nu får jag börja skriva om annat dravel. Jag har ju fått en egen spalt att skriva i, det tycker jag känns bra! Men det kanske vore bättre att den hette Wohlgarts Krönika, Wohlgart utanför Thailand känns fel, jag är ju i detta landet dryga 5 månader varje år. När jag fick min egen spalt skulle man göra en presentation av sig. Det tycker jag att jag gjort nu, så nu tycker jag alla andra kan göra det också!

Det är möjligt jag gör ett inlägg till om de misstag jag gjort i Thailand, jag får se hur det blir med det.


Utloggad Jorgen

  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 1788
  • Immigrant
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #53 skrivet: december 25, 2017, 23:54 »
Jag har uppskattat dina berättelser väldigt mycket. När man läser om miljökontoret så börjar man undra var det sunda förnuftet tagit vägen

 (")
Jag ber aldrig om tillåtelse, men om förlåtelse

Utloggad legolas

  • Moderator
  • Jag lever för detta.... (Det här är roligt eller hur ??)
  • *****
  • Antal inlägg: 10022
  • Livet e tufft, å sen dör du!!
    • Visa profil
    • www.glegolo.com
SV: Wohlgart utanför Thailand - Gropungar
« Svar #54 skrivet: december 27, 2017, 03:06 »
Tycker samma..... uppskattar mycket dina skriverier och de levande beskrivningarna av livet som du genomgår.

Kör på...... STIM-pengar kommer så småningom, om du nu kan sjunga en visa till vill säga...
 () () ()

legolas
Transport till Thailand av flyttsaker - Hör av Er, så får ni proffshjälp.....
www.glegolo.com

Utloggad Wohlgart

  • Jag har faktiskt ett liv vid sidan också..
  • ***
  • Antal inlägg: 254
    • Visa profil
SV: Wohlgart utanför Thailand -
« Svar #55 skrivet: december 31, 2017, 03:59 »
Nu börjar jag skriva om annat dravel, lägg det på rätt sida, det har inget med Gropungar att göra.
Lägger ut det här ifall det finns travintresserade på forumet.

Äntligen dags för megajackpoten som jag planerat för länge. Den här mannen kör min spik, den är stor favorit, men jag spikar ändå. Vill man ha en roligare spik så kan man ju välja Highland Park bara på namnet, den är dock galoppbenägen emellanåt. Nr 1 eller 4 i sista är en ännu roligare spik för den modige.
Minst en favorit har segrat i 91% av omgångarna, två favoriter har segrat i 82%. Man kan lika gärna ha två spikar och tro på den statistiken. Minst en skräll, sjundehandare eller lägre, har segrat i: 55%, så det kan vara bra att fylla ut mer i övriga lopp.

Normalt på de flesta banor är spår 5 i autostart det bästa spåret på de olika travbanorna. Dock är det inte det på Örebro.
Hittade gammal statistisk från 2015 på vilka startspår som är bäst på Örebro. Det har gjorts statistik sedan 2008, då man gjorde om starten. Den gamla myten om att ”innerspår på Örebro är iskallt” kan i alla fall avfärdas, då detta läge överlag lyckas bättre här än i riket i stort. Startspåren att luta sig mot är i jakten på statistikvinnare är 4 över 2 100 meter och 2, 4 eller möjligen 3 över sprinterdistans. Så jag spikar väl efter den här statistiken då.

STARTKOMMENTARER
V75:1 Jag gillar inte att spika i första, gjorde jag det skulle jag spika Frankie Brodda, jag tror den vinner trots bakspår. Vem som spetsar är svårt att sia om, men nr 2, 7 och 13 har bra form. Noterar dock hög galopp% på nr 7. Med fem hästar borde man klara loppet.

V75:2 Spik får det istället bli här, det är tre som sticker ut i loppet, Fritjof tror jag får trafikproblen och nr 2 chansar jag bort, ett smidigt sätt att hitta en lämplig spik. Övriga tror jag är chanslösa mot dessa.

V75:3 En skrällbenägen lopptyp där jag tar med 8 stycken. Nr 3 och 6 är snabbast i starten, men överlag många minus på de flesta här.

V75:4 Finns en stor favorit, men lopptypen är även här skrällbenägen, sådana lopp brukar jag gärna gardera i. Favoriten är dessutom galoppbenägen.

V75:5 Här väljer jag min andra spik, den enda som jag ser det som kan utmana är nr 9, Tudor Kronos tar nog inte spets, men kan bli släppt dit när han kommer. Med två hästar borde man klara sig långt om man vill gardera den stora favoriten.

V75:6 Här hade jag länge Highland Park som spik, men loppet är för öppet för det, jag målar på istället, då detta också är en skrällbenägen lopptyp. Nr 2 sitter nog i ledningen efter ett tag

V75:7 En rolig chansspik kan nr 4 vara, den är konstigt nog inte favorit vilket den borde vara.

Så summa summarum gardera rejält i lopp 3, 4 och 6 och välj spik i något av de andra loppen.

MIN RANK
V75:1 13, 7, 2, 12, 5, 11
V75:2 9, 2, 8, 3, 7, 5
V75:3 3, 6, 8, 9, 6, 7, 10, 2
V75:4 2, 3, 5, 6, 9, 10, 12
V75:5 4, 9, 6, 3, 5, 11, 10
V75:6 6, 9, 2, 10, 7, 3
V75:7 4, 5, 1, 2, 12, 6

SYSTEMET
V75:1 13, 7, 2, 12, 5
V75:2 9
V75:3 3, 6, 8, 9, 6, 7, 10, 2
V75:4 2, 3, 5, 6, 9, 10,
V75:5 4
V75:6 6, 9, 2, 10, 7, 3
V75:7 4, 5, 1, 2, 12, 6

SPELVÄRDA OUTSIDERS
V75:1 5
V75:2 2
V75:3 8, 9
V75:4 6, 5
V75:5 3
V75:6 7, 10, 2
V75:7 1, 4, 6, 12

KUSK & TRÄNARINTERVJUER
V75 1
7 Platon Face – Lutfi Kolgjini: Han var normal igen senast och vann på ett bra sätt. Han känns fin efter det också och distansen är den rätta, men jag vet inte alls vad han möter. Han kan kliva iväg rätt så bra första biten i voltstart och han duger som bekant bra i sin klass. Inga ändringar.
13. Frankie Brodde – Peter Untersteiner: Han var positiv i comebacken. Han hade inte glänst i träningen men skärpte sig väldigt i loppet. Allt är bra i träningen och normalt sett ska han inte vara sämre till den här starten. Distansen passar bra och jag ändrar ingenting

V75 2
8 Fritjof – Niklas Robertsson: Han kändes mycket bra i ett jobb i onsdags. Han börjar nu orka med sin grova kropp och då har det börjat lossna för honom. Han vann senast på ett bra sätt och gjorde det bra även starten innan mot tuffa hästar. Nu fick vi ett trist spår men det blir full laddning mot spets där han gör sina bästa lopp. Dödens klarar han inte utan blir då alldeles för het. Det är sista loppet innan vila så nu kör vi för vinst. Det blir helstängt huvudlag och bike som senast.
6. Restless – Åke Lindblom: Hon har varit ute i hårda sällskap och inte räckt till, men hon har sprungit 1.12 sista varvet flera gånger. Hon kan öppna medel bakom bilen och stämmer det fullt ut kan vi överraska, för detta lopp håller inte så hög klass. Jag ändrar inget och hon är en typisk outsider.

V75 3
6 Going Diablo – Peter Untersteiner: Hon gick bra senast. Jag hade väl hoppats på ett spår ett par hack längre ner i banan men vi är med och kör om det. Jag är lite spetssugen och kort distans är nog idealiskt för henne. Jag är lite optimistisk utan att veta motståndet. Inga ändringar.

7. Greece Boko – Preben Sövik: Jag vann med henne i Drammen i lördags och hon kändes väldigt fin. Hon tog ledningen direkt och eftersom det är en 800-metersbana var det bara att öka farten i kurvorna. Segern blev lätt och jag behövde inte vara efter henne till slut. Hon gick barfota då men nu blir det förstås skor igen och det är väl ingen fördel. Spåret är lite långt ut men hon är snabb ut och över 1600 meter måste väl Robert ladda lite. Är hon som i lördags tycker jag inte hon ska vara borta men det är en humörbetonad dam som inte alltid tar i för fullt.

V75 4
M.T.Mighty Winner – Peter Untersteiner:: Han svarade för sin överlägset bästa insats hittills i senaste starten. Han har gått med handbromsen i tidigare men har mognat i psyket och vi har ändrat lite smågrejer efterhand. Han kan öppna medium bakom bilen och jag ändrar inget. Med senast insatsen på näthinnan tycker jag att man kan ta honom på lite allvar.
Minnestads Ecuador – Jesper Hedqvist: Han gick intervalljobb i tisdags och känns lika fin som inför loppet senast. Då tyckte jag nog att han gjorde ett av sina två-tre bästa lopp i karriären, så jag hoppas han ska duga en bit igen. Det är ett vettigt läge här och kusken får nog söka sig framåt direkt då hästen är mera stark än tvärspeedig. Han gick med sommarbalans senast och jag hoppas fortsatt kunna köra så. Öppet huvudlag med rycktussar som tidigare och med klaff dyker han upp där framme.

Easy Tiger Pellini – Petter Lundberg: Det har strulat mycket med honom, i grunden är han riktigt bra. Men det har varit en del komplikationer även efter han gick omkull som fyraåring och vi får hålla efter honom. Jag var inte nöjd med honom på Hagmyren utan att vi hittade några fel. Sen så behandlade vi en has under hösten och efter det började han fungera igen. Han bör ha gått framåt med senaste loppet och han har kapacitet för att segerstrida. Inga ändringar.

9. Red White N Blue – Reijo Liljendahl: Jag tycker att han gick bra som tvåa senast. Förutsättningarna var inte de bästa den dagen och han fick dessutom stryk av en häst som var riktigt bra. Jag tycker att han är under utveckling och läget är jag nöjd med. Han har gjort bra lopp bakifrån och kanske är det så att han är allra bäst med rygglopp. Utan att ha någon riktig koll på vad han möter så tycker jag att det är en häst som ska duga en bit i den här klassen.

V75 5
Dreambreaker – Thorsten Tietz: Allt verkar som det ska med honom i träningen. Senast fick han inget fäste alls på en dålig bana så den starten är det bara att glömma. Nu har han fått ett bra utgångsläge och eftersom han är snabb ut så bör det bli en bra position direkt. Han är dock bättre bakifrån så mot ett ganska tufft motstånd är det inte aktuellt att köra honom i ledningen. Det blir inga ändringar i balans eller utrustning gentemot den senaste starten.
Tudor Kronos – Preben Sövik: Han var riktigt fin vid segern i förra veckan och han ska normalt sett gå framåt ytterligare med de två lopp han har fått i kroppen efter långt uppehåll. Vår förhoppning är att han ska kunna klättra en bit genom klasserna. Spåret är bra och jag tycker att det ser ut som en bra chans och vår bästa i omgången. Inga ändringar är planerade.’

9. Mack Dragan – Morgan Wilhelmsson: Han tog loppet på Solvalla på ett mycket bra vis, han vann senast lätt från ledningen och Calle behövde aldrig dra norsken på Axevalla. Jag har haft tur med spåren många gånger med honom, så att vi fick bakspår den här gången gör inte så mycket, vi fick i alla fall bästa bakspåret. Jag har inte pratat med Calle om vi ska köra med bike än, från bakspår kanske det blir så att vi struntar i den och sparar jänkarvagnen tills det blir framspår istället. Det kanske är så att hästen är bäst i ledningen, det ser ut som att Bergh tidigt kommer till spets och det blir nog att bli svårt att besegra hans häst. Dragon tävlar med norskt huvudlag igen och med samma skor som på Axevalla.

V75 6
6 Highland Park – Preben Sövik: Han satt fast med allt sparat i lördags och såg fin ut. Han var även bra vid segern gången före så formen är där den ska vara. Det är en fördel att det inte är så många hästar på startvolten och har han bara lite mer tur än i lördags så tycker jag att han är en av de som kan vinna loppet.

9. Athos Race – Åke Lindblom: Han var tvåa senast trots att han travade bedrövligt och det var starkt gjort av honom. Han har varit ifrån och är behandlad i en has efter den insatsen och fick vila ett tag. Jag har inte kört några snabbare farter med honom, men hästen är bra i grunden och när han är fräsch duger han fint i sin nuvarande klass. Spåret kommer inte att ställa till det och jag tror att han duger långt i denna omgivning, helt klart min bästa segerchans i omgången.

V75 7
Man At Work – Mercedes Balogh: Han vann lätt från ledningen på Mantorp och jag tycker att hästen känns smidigare i jobben efter den starten. Han hade tåbrodd senast och fungerade över förväntan med skor. Han är snabb från start och jag är nöjd med spåret, men tydligen finns det snabba hästar invändigt. Ulf får ladda vad som går från början, Man At Work har ju bra statistik från ledningen. Hästen trivs bäst med jämn och hård fart, inte uppullade lopp. Det lyser harmoni om honom för dagen och det blir åter helstängt huvudlag. Den vagn han hade senast får man ju inte använda, men det blir en liknande och det spelar mindre roll.
¨
6. Pacific W.F. – Preben Sövik: Han går jämnt och bra hela tiden och eftersom han fungerar fint med skor så är det lite av hans årstid nu. Spåret är lite långt ut på vingen men skulle han hitta ner här så tycker jag att han ska ses som en av flera som kan dyka upp i striden.

Ha nu ett trevligt nyår, det kan bli riktigt trevligt om du sätter rätt siffror på rätt ställe.